Jag hatar naturen

Idag har jag haft på mig en tröja som var infesterad med larver/larvlik/larvbajs- eller ägg/tomma puppor. Jag vill nu ta livet av mig, vet inte om jag kan leva med äcklet som just nu är nerpulat i -80 C frysen. Det värsta är att när jag googlade maläten kom det bara upp modebloggar och modetips och ACNEs nya heta dress ungefär. JAG VILL VETA HUR MAN UTROTAR DEM!

Update: hittade en dam över 50 hon hade alla svar (det har dom alltid)

The oh no moment

Acid 'n' Base!

En teaser inför kemi-showen! Excitement!
Den 15e april händer det!

Månadens skitliv: mitt

Finn cirka trettio fel. Ledtråd: de innebär en halv dags extra arbete.
Det måste finnas någon trollramsa man kan säga över PCRmaskinen innan man startar den, det här är ju helt godtyckligt! Någon som vet?

Månadens maskin: EVAPO MIX

Den här godingen har gruppen brevid oss dragit upp. Tyvärr hade den 30 potentiella läckor (ie funkade inte). Den står kvar i ett av ödelabben (ingen har råd att ha labb i akademiska hus flashiga lokaler, hälften av huset står tomt) och där lär den stå, i urminnes tider, till dammet lägger sig i tjocka lager och alla som jobbar här har dött.

Sweet dreams

Bakgrundsfakta: Jag jobbar med syntes av molekyler med potentiella anti-malaria egenskaper.

To the point: I gårdagens mardröm skulle jag precis påbörja mitt projekt och snackade med en läkare som skulle ha hand om malaria-studierna.
Hon: "Bla..bla..bla.. och så måste du ju infektera digsjälv med malaria, för studien pågår ju inne i din kropp...det kommer göra ont och ha ännu ej utredda sidoeffekter och förkorta ditt liv med ungefär tio år...bla...bla".
Jag: "Men det har ingen sagt till mig?! Jag trodde det räckte med ett blodprov och sådär?".
Hon: "Nej nej, såhär går det alltid till, och nu har du ju redan sagt ja till projektet så nu kan du inte dra dig ur, då kommer ingen i vetenskapsvärlden vilja jobba med dig igen".
Sen dök min handledare upp och jag grät och panikade och han var helt oförstående och bara "det här kommer bli jättebra!".
Vaknade och blev själaglad över att malaria-studierna in real life kräver noll av mitt blod.

Tror det här markerar fas två i min doktorand-ångest, innan har jag mest drömt om att jag har dragskåpet hemma och att jag spiller kvicksilver i labbet.