I veckan fick jag en avi med posten. Jag blev lite förvånad, men tänkte att det kunde väl vara något trevligt som en försenad eller för tidig födelsedagspresent till exempel. Det var det inte. När jag hämtade ut den bruna lilla kartongen, skrynkligt ihoptejpad med vit MERCK BIOSCIENCE tejp skramlade den som en marackas/små benknotor från tolv labbmöss och förlöste sedan en lapp ("Congratulations! Here is your PhD welcome package!") i mina öppna armar. Resten av innehållet var så sorgligt och i vissa fall (läs den flottiga gummibollen t.h.) så imponerande motbjudande att jag kände mig nödgad att föreviga det. Och samtidigt tänkte jag att detta här är det närmaste jag någonsin kommer att komma en goodiebag. Det glamourösa forskarlivet.
Följande dag klippte vi hål i gummibollen och la en liten klump torris i den. Det var den värd.
