Hej igen bloggen!
Nu var det för jävla länge sen. Men, som jag sa till biologen igår, det har inte kännts värt att skriva när man glidit från galghumorn rakt ner i den nattsvarta misären.
Men: jag tänkte försöka kartlägga vägen mot disputationen med en betraktelse i månaden, jag kallar den disputationsnedräkningen. Nu är det T-14 månader som gäller. Status just nu: Var tvungen att gå till min handledare och berätta att jag ligger på en fysiskt ohållbar stressnivå (företagshälsovårdens stressdoktor gick jag till redan för en månad sen, det kändes mycket lättare). Känner hur hatet bubblar i mig när studenter och nya doktorander säger att se känner sig "stressade". Jaha, kom tillbaka när du inte kan sova på nätterna, blir gråtfärdig av minsta motgång och har ett tryck över bröstet som inte har släppt på 4 månader. Kom tillbaka när du jobbar 9 timmar om dagen men det känns som 24 eftersom hjärnan bara inte kan släppa jobbet ever. Handledaren var förvånansvärt förstående. Han föreslog att jag skulle delegera allt allmänt ansvar för labbet, jobba i labbet när de flesta inte är där och kanske gå ner lite i arbetstid (har aldrig kännts det minsta aktuellt innan, men nu otroligt lockande). Två dagar efter mötet fick jag en panikångestattack (the real deal, inte "åh, jag får panikångest när jag tänker på det"). När jag väl skrapat ihop migsjälv och gått tillbaka till jobbet slutar dagen med att botten går ur en metanolflaska och labbgolvet täcks av giftigt lösningsmedel. Ägnar en kväll åt att trycka ner tankar på att jag är förgiftad.
In short: Forskarens hårda lott har fått en helt ny innebörd. Målsättning just nu = återerövra galghumorn och överleva disputationen. Stay tuned!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ojojoj, vad jag känner igen mig. Det jag kan trösta dig med är att du en dag kommer lämna det bakom dig. Själv tog jag nödutgången när en fantastisk anställning plötslig materialiserade sig utanför mitt sjunkande forskningsfartyg.
Vi låter Vergilius få sista ordet:
Fatta nu mod och förjaga er ängsliga fruktan!
Kanske ni kommer att minnas en gång även detta med glädje.
Skiftande skickelsers rad och farornas mängd bana vägen
hän till vårt väntande mål, där ödet i Latiens länder
lovar oss boningars lugn, och Troja skall resa sig åter.
Härda blott ut och rädda er över till ljusare tider!
Chefer som lyssnar rules! Bara messa när du vill diskutera killar, kläder, stor stark öl och annat lättsamt för att glömma. Eller se på filmer om djur. Så är jag GAME.
Tackar för stödet hörni. Karis, I might take you up on that!
Skicka en kommentar