Hej bloggen!
Tre veckors semester var det bästa jag gjort sen jag började doktorera tror jag. På mitt översiktsschema för sommaren hade jag skrivit att jag skulle läsa artiklar och böcker (de "roliga" som man inte hinner läsa annars eftersom de inte är direkt relevanta just då). Det gjorde jag inte. Jag läste inte en endaste sida av en endaste kemi-artikel. Ha! Första semesterveckan tänkte jag rätt mycket på labbet (mest på att dö av/i labbet). Tredje veckan tänkte jag noll på labbet. Efter en timme tillbaka på jobbet kom min nya doktorand-kollega och frågade om vi hade trifenylfosfin, en av den oorganiska kemistens mest basic kemikalier, och jag fick gräva djupt in i hjärnan innan jag fick upp en struktur till namnet. Åh ljuva semester, tack för att du fick mig att glömma trifenylfosfin!
Tyvärr är detta nu old news och idag översvämmades universitetet av nya studenter som ser alldeles för unga ut för att det ska vara lagligt att sätta dem i ett labb. Ny termin, nya rants här på forskarens hårda lott!
