Lazy

Dagens lataste: Orkar inte sätta på en ny kanna kaffe (det är ju alltid jag som gör det!) så jag går ut i "caféet" och köper en kopp för 10 spänn istället. När jag kommer tillbaka till avdelningen har någon såklart satt på kaffebryggaren.

Dieselkaffe

INTE starkt nog.

Blev så excited av biologens förra inlägg att jag måste bifoga några kommentarer!

1.) Fick en gång (i fikarummet) höra att genomsnittet antal läsare för en svensk doktorsavhandling är sju! Och betänk då att det inkluderar opponenten, din handledare, betygskommittén (tre pers, man får ju hoppas att åtminstone två orkar läsa avhandlingen de ska betygsätta) och eventuell stackare som ska fortsätta på projektet. Det blir alltså en person kvar, antagligen din morsa.

2.) För nästan fyra år sedan arbetade jag för första gången på en riktig forskningsavdelning (ett två månaders sommarprojekt). Det var avdelningen för oorganisk kemi och den karaktäriserades av något av en macho-stämning. Aside: inget mot hur det är inom organisk kemi där kukmätning av typen "Min flash-kolonn är större än din!", "Jag stannar längre än du på kvällarna OCH jobbar helger!" är mer regel än undantag. Anyway, en viktig del av machokulturen var kaffet. Kaffet skulle vara starkt. För jävla starkt. "Det är inte kaffe och man inte kan flyta en hästsko på det" som min handledare brukade säga. Första gången jag försökte mig på att brygga kaffe gjorde jag det allvarliga misstaget att inte fylla filtret ända upp och fick syrliga kommentarer och grymtningar som tack. Needless to say vågade jag aldrig brygga kaffe mer.

det svarta guldet!

Jag går tillbaka till temat idol-grejer på kemiskt tema. Hittade den här muggen i ett lab där jag gästforskade i vintras. Vill ha den! Måste fixa en egen. Den skulle göra varje morgon så mycket bättre. Nu får jag nöja mig med min mugg som är drejad som att den är ihopknycklad och bär texten: "Why do I wake up feeling like this?".

/kemisten