Vacuum

(i wish att min pump var så här snygg)

Den oorganiska kemistens bästa vän är vakuumpumpen. Ibland är den även ens sämsta vän, vilket min nya kollega bittert fick erfara för någon vecka sen när hennes pump plötsligt inte ville skapa något vakuum alls. Efter en halv dags omsorg och ett surt "Jag är kemist inte mekaniker" (om jag fått en spänn varje gång jag tänkt det...) gav hon upp och började leta efter en ny.
Jag informerade henne om att vi hade ett gäng i förrådet. Men de står antagligen i förrådet för att de inte funkar, lade jag till.

Min kollega (efter turen till förrådet): Jag hittade två märkta med lappar där det stod "Do not work" och så en som du hade märkt "Piece of shit!".

Magneto

Bättre sent än aldrig: Du som inte var på den nu legendariska kemi-showen kan titta längtansfullt på bilden ovan och försöka återskapa magin i ditt huvud.

Gårdagens doktorand-snackis: Jessica berättar om hur hon brukar känna att det rycker i metall-hårspännena när hon ligger under NMR:en (för närvarande min bästa maskin!) och "tunar proben" (ingen av oss vet riktigt vad det innebär). Neat!

(Bakgrund för folk som inte är lika förtjusta i NMR:en som jag: NMR:en är en maskin som har en för jävla stark magnet. Enligt reglerna får man inte ta med sig stora metallföremål eller kontokort och liknande in i NMR:ens rum. I moderna NMR:er är magneten avskärmad så att den mest agerar under och över maskinen, men enligt anekdoter från det gamla gardet flög typ skiftnycklar genom rummet back in the day!)

Månadens maskin: EVAPO MIX

Den här godingen har gruppen brevid oss dragit upp. Tyvärr hade den 30 potentiella läckor (ie funkade inte). Den står kvar i ett av ödelabben (ingen har råd att ha labb i akademiska hus flashiga lokaler, hälften av huset står tomt) och där lär den stå, i urminnes tider, till dammet lägger sig i tjocka lager och alla som jobbar här har dött.