Ond bråd död

Finns det något som jag hatar mer än något annat på vår planet så är det att jobba till två utan lunch. Just nu är jag ett massförstörelsevapen. Jag skulle kunna förinta städer. Men eftersom alarmet pep efter min 8 minuters lunch så hinner jag inte. Nej. Jag måste istället tvätta celler och köra dem i FACSen. Men snabbt! För samtidigt ska jag färga in blåsor, ett arbete som blev försenat då någon kastat antikroppen jag lagt fram för användning dagen innan och jag därmed fick gå genom tre hus för att gräva i en -80 C frys efter nya antikroppar utan handskar.

Men det måste gå fort! För sen måste jag även se till att min beställning på plattor dykt upp. De jag beställde förra veckan var det ju någon som slängde/tog i fredags. Varenda en av de 50 st jag ställt åt sidan med mitt namn på.

Slutligen blev jag ombedd att kolla till möss och kissa dem. En liten tjänst. En liten tjänst vid halv åtta tiden på kvällen, som tar kanske 60 minuter. Så gärna. Inte behöver jag vara med i artikeln för det, nädå.

Semester?

En vecka in på semestern har jag slutat panikdrömma om labbet. Halleluja! En bild på nervceller från en mus anno 2006 får symbolisera nånting. Antikroppen var mot aktin, och axonernas krullighet kommer av att de inte fäste så bra på underlaget. Jag kan ju avslöja att det skrevs en avhandling om detta dom var rätt meningslös. Ha ha, vad är nytt under solen?