Kära bloggen!
Ledsen att jag inte hört av mig på ett tag, mitt liv har tagits över av det evil-work-of-the-devil som också kallas undervisning. Har massor av fina grejer in store (cliffhanger!) att skriva om så fort jag får lite mer tid.
Såhär i rosa bandet tider tänkte jag dock passa på att dela med mig av en anekdot från min tid som biokemist:
Kvinnlig biokemist på labbet: "Ja och så köpte jag den här specialdesignade rosa-bandet tröjan som munthe+simonsen har gjort. Jättefin! Fast den kostade 600 spänn, men pengarna går ju till cancerforskningen!"
Alla: "Åh vad fint/bra!" etc
Bitter manlig biokemist (muttrar för sig själv): "Ja, jättebra, de pengarna tar biomedicinarna till att köpa färdigpackade pipettspetsar!"
Översättning för icke-biokemister: Köper man pipettspetsar som är packade i en liten låda där det bara är att plocka upp dem direkt med pipetten är det hemskt praktiskt men också hemskt dyrt. Men eftersom biomedicinsk forskning ofta drar in mer pengar i anslag har man råd. Alternativet är att köpa billigar spetsar i en säck, packa i dem i gamla lådor och autoklavera (sterilisera). Det är 1) tidsödande och 2) så tråkigt att klockorna stannar.
Gotta love bittra universitetsintriger!
/Kemisten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar