Stensamlingen = mitt liv

Förra julen kom jag ihåg att ta med den lilla nyckeln till trälådan jag byggde på slöjden i fyran. Lådan hade varit låst i tio år, och jag var rätt nyfiken på vad jag tio år tidigare lagt ned i den- jag hade nämligen använt den som lager för mina mest värdefulla ägodelar, sånt som inte fick komma bort.

Den var rätt tung, och när jag öppnade den förstod jag varför. Innehållet var tio kilo grå sten och några flintaklumpar.

Jag antar att jag beseglade min sten-förbannelse när jag vid fem års ålder gnällde till mig följande (som än idag är i nyskick- jag vågade knappt andas på dem i fruktan att min brinnande sten-kärlek skulle skada dem)





PS jag drömde om stenar varje natt typ. psykobarn!

/biologen