Muminpappa har ångest över disputationen

Har du fått ihop mycket material? frågade mamman.
Massor. Men det behövs lika mycket till innan jag ens kan börja på min avhandling. (red anm: sa pappan. Mumintrollet blir intresserat och frågar om avhandlingen) Men pappan förmusslade sig genast och fördjupade sig i sin soppa.

Tove Jansson, Pappan och Havet, 1965.
Rabén och Sjögren

Post-vacation

Hej bloggen!

Tre veckors semester var det bästa jag gjort sen jag började doktorera tror jag. På mitt översiktsschema för sommaren hade jag skrivit att jag skulle läsa artiklar och böcker (de "roliga" som man inte hinner läsa annars eftersom de inte är direkt relevanta just då). Det gjorde jag inte. Jag läste inte en endaste sida av en endaste kemi-artikel. Ha! Första semesterveckan tänkte jag rätt mycket på labbet (mest på att dö av/i labbet). Tredje veckan tänkte jag noll på labbet. Efter en timme tillbaka på jobbet kom min nya doktorand-kollega och frågade om vi hade trifenylfosfin, en av den oorganiska kemistens mest basic kemikalier, och jag fick gräva djupt in i hjärnan innan jag fick upp en struktur till namnet. Åh ljuva semester, tack för att du fick mig att glömma trifenylfosfin!

Tyvärr är detta nu old news och idag översvämmades universitetet av nya studenter som ser alldeles för unga ut för att det ska vara lagligt att sätta dem i ett labb. Ny termin, nya rants här på forskarens hårda lott!

Sweet dreams

Bakgrundsfakta: Jag jobbar med syntes av molekyler med potentiella anti-malaria egenskaper.

To the point: I gårdagens mardröm skulle jag precis påbörja mitt projekt och snackade med en läkare som skulle ha hand om malaria-studierna.
Hon: "Bla..bla..bla.. och så måste du ju infektera digsjälv med malaria, för studien pågår ju inne i din kropp...det kommer göra ont och ha ännu ej utredda sidoeffekter och förkorta ditt liv med ungefär tio år...bla...bla".
Jag: "Men det har ingen sagt till mig?! Jag trodde det räckte med ett blodprov och sådär?".
Hon: "Nej nej, såhär går det alltid till, och nu har du ju redan sagt ja till projektet så nu kan du inte dra dig ur, då kommer ingen i vetenskapsvärlden vilja jobba med dig igen".
Sen dök min handledare upp och jag grät och panikade och han var helt oförstående och bara "det här kommer bli jättebra!".
Vaknade och blev själaglad över att malaria-studierna in real life kräver noll av mitt blod.

Tror det här markerar fas två i min doktorand-ångest, innan har jag mest drömt om att jag har dragskåpet hemma och att jag spiller kvicksilver i labbet.

nightmare on SHIT street

Imorse skulle jag upp och göra en jätteviktig grej på labbet med ett rör nyodlade bakterier och dessutom extra tidigt (vara där 7:20!) alltså vakande jag 40 tusen gånger under natten och drömde mardrömmar som:

1. Åh nej istället för att igår sätta på bakterierna i Luria broth hällde jag i 10xPBS NEJ dom kommer vara döda när jag kommer dit NEEJ

2. Flämt, åh NEJ bakterieröret sprängdes av trycket när jag centrifugerade för det var en osynlig spricka i det och nu är allt förstört!

osv

Nu har jag ätit lunch, det blev pulversoppa, MUMMA!