Kulturkrock

(vad är den så jävla glad för?)

Believe it or not, med vissa markanta undantag har jag inte varit rädd för att dö av labbet nästan alls de senaste sex månaderna. Framsteg!
Men sen var man utomlands igen, i frankensteins labb i new york närmare bestämt. On the plus-side: Folket är super, handledaren är duktig och sympatisk och jag får ägna mig åt mitt utan störningar. The down-side: Det känns ungefär lika säkert att labba här som att göra det hemma i köket.
Dagens upptäckt: Det ligger en mindre sjö av kvicksilver under ett av dragskåpen. Där har den legat och pyrt i minst ett år. Fuck that, tänkte jag, sist labbade jag ju inne i det andra labbet. Under mitt gamla dragskåp hittade jag typ fem kilo formaldehyd.
Och ventilerade skåp? För pussies tycker new york-kemisterna.
Räkna med regelbunden dödsångest några månader framöver!

Ripley, var är du?

(scen från labbet?)

Förra veckan präglades av en incident i syraskåpet. En plastdunk med salpetersyra hade börjat läcka och sakta men säkert åt sig syran igenom en stålkorg och en tjock träskiva och hann lämna ett brunt snigelspår på golvet innan vi upptäckte skiten. Vid närmare inspektion stod det med mycket liten text "omtappa på glasflaska vid längre förvaring" på dunken. Dunken har varit där så länge någon kan minnas.
Följder:
1) Vi fick inventera och omplacera alla syror till ett annat, inte heller optimalt, skåp.
2) Det gamla syraskåpet ser ut som om någon dödat en alien i det.