Kulturkrock

(vad är den så jävla glad för?)

Believe it or not, med vissa markanta undantag har jag inte varit rädd för att dö av labbet nästan alls de senaste sex månaderna. Framsteg!
Men sen var man utomlands igen, i frankensteins labb i new york närmare bestämt. On the plus-side: Folket är super, handledaren är duktig och sympatisk och jag får ägna mig åt mitt utan störningar. The down-side: Det känns ungefär lika säkert att labba här som att göra det hemma i köket.
Dagens upptäckt: Det ligger en mindre sjö av kvicksilver under ett av dragskåpen. Där har den legat och pyrt i minst ett år. Fuck that, tänkte jag, sist labbade jag ju inne i det andra labbet. Under mitt gamla dragskåp hittade jag typ fem kilo formaldehyd.
Och ventilerade skåp? För pussies tycker new york-kemisterna.
Räkna med regelbunden dödsångest några månader framöver!

Out of america

Aj aj aj. Skämmigt att inte ha skrivit något på tre veckor. Jag skyller på jetlaggen.

Er kemist är nu tillbaka i fosterlandet. All in all, NYC var sweet men det är inte fy skam att vara hemma heller. Tänkte bara passa på att ge Amerika en sista släng av slander-sleven medan jag kommer ihåg.

Enligt mina källor (varav majoriteten inte var amerikaner) är amerikanska kemisters ursprung ungefär som följer:
- Amerikanska ungdomar vill inte plugga kemi, de vill få riktiga jobb och läser därför engineering, law och business.

- De losers som ändå ger sig in i naturvetenskapen får ingen vidare utbildning eftersom universitetssystemet är till för att göra dem till goda medborgare som kan lite av varje, typ kemi och filosofi.

- Få amerikaner vill/är bra nog för att doktorera i kemi. Istället är majoriteten av doktoranderna kineser, indier eller sydamerikaner.

- Av de som doktorerat i USA verkar få intresserade av att fortsätta som post docs, alltså kommer de flesta post docs från Europa (eftersom européer ser USA som vetenskapens förlovade land).

Akademins näringskedja i ett nötskal!

Happy MLK-Day!

Idag är det helgdag här i amerikat. Det är nämligen Martin Luther King Day! Jag jobbar såklart ändå, chemistry waits for no woman.

Jag har ju lyckats vara här i the US två och en halv månad utan att trashtalka amerikanerna på bloggen, men nu är det dags. Lågt kemi-värde på följande anekdot, men det scorar högt i "local colour"-katergorin (observera brittisk stavning, ha!).

Min professor (som är invandrad från sydamerika) berättade hur han i samtal med en av de andra professorerna (amerikanska) på universitetet sagt att han tyckte att det europeiska hälsovårdsystemet nog var bättre än det amerikanska. En hetsig diskussion utbröt eftersom professor 2 bara inte kunde tro att något var bättre i Europa än i USA. Till slut frågade min professor om hon varit i Europa. Det hade hon inte.
Min professor: "Obviously she thought that when you arrive at the airport i Paris, you just wave a ten-dollar-note and people will come running to treat you like a queen!"

Detta om detta.

Cosy!

Som vanligt går det skit med min ligand så jag vill ta upp något annat istället. Precis innan jul körde jag nämligen mitt allra första COSY spektrum (lite sent, jag erkänner, men bättre sent än aldrig). COSY spektrumet har inte bara det finaste namnet, det är också en för jävla smart metod. Ett vanligt NMR är en-dimensionellt men COSY är två-dimensionellt, vilket leder till att man får info inte bara om vilka olika protoner som finns i molekylen utan också vilka protoner som är grannar och "känner av varandra". This rocks!

Ville egentligen visa er mitt eget spectrum, men mjukvaran som jag redigerar det i vill inte vara med idag så jag fick sno ett från internet (mitt var mycket finare!)

Ett COSY för menthol, från www.sciencesoft.net

(Note för icke-kemister: NMR är en skitbra analysmetod som hjälper en att ta reda på vad fan det är man har kokat ihop i labbet. Oftast.)

Idag är det för övrigt så jävla kallt i NYC. Och fredag ska blir den kallaste dagen på fuck knows hur många år. Hur ska det här gå?

Den vetenskapliga metoden

Dagens övning i den vetenskapliga metoden:

Observation: Vattenbadet till evaporatorn luktar agar-platta (= apa, för er som aldrig behövt odla bakterier).
Sannolik orsak: Bakterie infestation eftersom badet inte diskats sen Lincoln var president. Dags för en "Din mamma jobbar inte här"-lapp?

welcome to my world

Kära vänner! Såhär ser det ut i mitt labb här i amerikat. Frankenstein, som sagt. Boc-reaktionen går fortfarande åt skogen. Fan.

OH MY GOD.

En mkt snabb update (har inte riktigt landat brainwise än, mer nästa vecka):

- Brooklyn College är historiskt ett judiskt college: Män i kippa överallt, skitsött campus och läskigt stora ekorrar som käkar starbuckssopor.

- Mitt lab ser ut typ som frankensteins (fast utan bodyparts). Jag sitter vid ett gigantiskt skrivbord mitt i labbet och alla envisas med att ha dragskåpsluckan helt öppen (det värsta jag vet, mer om detta vid tillfälle).

- Trots att labbet är från stenåldern är utrustningen ny och snygg. De har ett supercoolt, high-tech system för att torka lösningsmedel, jag drägglar bara jag tittar på det (mer om detta vid tillfälle).

Fotnot för icke-kemister: Många oorganiska föreningar tål inte luft och vatten. Följdaktligen måste de hanteras under en skyddsgas (t ex kväve. eller argon om man är gjord av pengar). Lösningsmedel måste torkas eftersom de ofta innehåller en viss procent vatten. Detta om detta.

Laters!