Att kanske bli blind

På tal om panik i labbet så minns jag min dödsångest när jag råkade stirra på uv-bordet (de eviga agarosgelerna igen) utan ögonskydd och trodde att jag skulle bli blind och googlade i en halvtimme under vilken jag hann läsa om hur "det tar 6-9 timmar innan det börjar bränna i ögat, man ser sämre och till slut blir man blind". Jag blev inte blind. Men det fick jag ju inte veta förrän 6-9 timmar senare. Men det finns ju fler chanser!

Excitement of the day

(Mitt ben imorgon?)

Jaha! Dagens mest spännande händelse var när jag spillde en blandning av metanol och ammoniaklösning över benet.
Händelseförloppet i detalj:
1) Fick panik och trodde att jag skulle dö.
2) Tog av mig skor, strumpor och tights i labbet ("remove contaminated clothing" står det ju alltid i säkerhetsföreskrifterna).
3) Övervägde att spola benet i nödduschen. Kom ihåg att nödduschen inte har något avlopp*. Bestämde mig för duschen på handikapptoan istället.
4) Gick in och lämnade tights och skor på kontoret muttrande om att jag spillt metanol på benet. Min handledares respons: "Ojdå! Skål!" och sen "Det blir nog bra med det". Jag (surt): "Ska gå och skölja benet....".
5) Duschade benet. Det såg ut som vanligt.
6) Gick omkring barbent hela dagen och oroade mig för att huden skulle frätas bort i efterhand.

*Det finns nämligen regler om att man inte får ha golvbrunnar i labb. Då finns det ju risk för att folk spolar ner en massa kemikalier i avloppet. Avlopp i diskhon går dock bra. Suck.

Sweet dreams

Bakgrundsfakta: Jag jobbar med syntes av molekyler med potentiella anti-malaria egenskaper.

To the point: I gårdagens mardröm skulle jag precis påbörja mitt projekt och snackade med en läkare som skulle ha hand om malaria-studierna.
Hon: "Bla..bla..bla.. och så måste du ju infektera digsjälv med malaria, för studien pågår ju inne i din kropp...det kommer göra ont och ha ännu ej utredda sidoeffekter och förkorta ditt liv med ungefär tio år...bla...bla".
Jag: "Men det har ingen sagt till mig?! Jag trodde det räckte med ett blodprov och sådär?".
Hon: "Nej nej, såhär går det alltid till, och nu har du ju redan sagt ja till projektet så nu kan du inte dra dig ur, då kommer ingen i vetenskapsvärlden vilja jobba med dig igen".
Sen dök min handledare upp och jag grät och panikade och han var helt oförstående och bara "det här kommer bli jättebra!".
Vaknade och blev själaglad över att malaria-studierna in real life kräver noll av mitt blod.

Tror det här markerar fas två i min doktorand-ångest, innan har jag mest drömt om att jag har dragskåpet hemma och att jag spiller kvicksilver i labbet.

Arbetsskada: hypokondri

Idag har min labb-inducerade hypokondri rasat för fullt. Jag hade 63*10^5 neutrofiler i 5 ml blod (jag brukar ha kring 20) och mitt TLR4 uttryck var högre än på patientens. Det låg på 100 och brukar ligga på 60.

Inse faktum: jag är döende. Det bästa är att jag känner mig inte det minsta förkyld så det måste vara något riktigt allvarligt (om du ser mig på stan, spring).

Sanningens ögonblick blir imorgon när jag kör adaptorerna till TLR4- är de ur fas är det kört. Då är de igång med att förbrukas ie signalera ie farväl grymma värld.

Blandad kompott

Detalj från labbets interiör. Pretty great.

Några snap-shots ur mitt liv på sistone:

- Hängde med en kär vän (Icke-naturvetare. Jag har i princip inga naturvetarvänner. Bara mina två smashing kollegor och den förträffliga biologen då. Väljer att inte kommentera detta faktum.) för någon vecka sen. Bland annat hade vi följande konversation.
Jag: "Jag tror inte på det här med förnyelsebara energikällor. Allt kommer ändå gå åt helvete."
Min vän: "Ibland är det svårt att veta om du ger uttryck för ditt vetenskapliga kunnande eller bara din allmänna cynism?"
Jag: "De göder varandra!"

- Det här är tredje dagen utan fungerande dragskåp (se nedan). Igår fick jag världens huvudvärk på eftermiddagen och var 100% övertygad om att jag var lösningsmedelsförgiftad och skulle dö (kemist och hypokondriker, den sämsta kombon?). Memo to self: Ammoniaken trivs bäst i dragskåpet!, Reply to self: Tell me something I don't know!

- Det har visat sig att anledningen till att vi inte får arbeta i dragskåpen är att vi inte ska utsätta arbetarna som "kontrollerar" ventilationssystemet för några ångor (känns osannolikt eftersom dragskåpen är avstängda, eller?). Alltså finns det noll omtanke för oss forskare bakom förbudet, vilket jag naivt trodde.

- Min kollega här har en student (en medelålders judisk kvinna) som bakar kakor åt honom minst en gång i veckan. Vi är alla övertygade om att hon uppvaktar honom, men han tror att hon "bara är snäll". Igår kom beviset: hjärtformade muffins! Kan det bli mer obvious?

All for now!