Best of 2009: Säkerhetsdatabladet!

(åh nej, inte mer vanillin!)

Säkerhetsdatabladet är oftast skräckfylld läsning för kemisten. Ibland blir man dock förvånad. Vi köpte in vanillin som skulle användas som TLC-stain (för att visualisera olika kemikalier uppdelade på silika-platta). Äntligen får man jobba med något som 1) inte är farligt 2) luktar gott tänkte vi. Det är man inte bortskämd med som kemist. När jag läste säkerhetsdatabladet till vanillinen hittade jag följande oväntade info: Det finns LD50-värden för vanillin.
Jag citerar:
LD50 Oralt - råtta - 1.580 mg/kg Anmärkning: Beteende: Koma LD50 Hud - kanin - > 5.010 mg/kg Anmärkning: Beteende: Sömnighet (generellt nedsatt aktivitet) Beteende: Näringsintag (djur) Mag-tarm: Bukhinneinflammation
Biologer och farmaceuter där ute, rätta mig om jag har fel, men måste inte djur dö för att man ska få fram LD50-värden? Har någon haft som jobb att ha ihjäl ulliga kaniner genom att smörja in dem med vanillin? Hur mår den personen idag? Är Djurens rätt och 13-åriga militanta veganer underrättade? Jag bara undrar.

Best of 2009: Anekdoterna!

EuCOMC XVII (varför heter inte våra konferenser coola grejer som "Blood and Defense") var kanske en medelmåttig konferens, men herregud vad många bra anekdoter som kom fram. Det här inlägget hade kunnat bli hur långt som helst, men jag nöjer mig med top tre:
(tar inget som helst ansvar för sanningshalten i någon av dem)
1) En pensionerad amerikansk kemiprofessor fortsatte labba i sitt eget privata labb. En dag kom myndigheterna för att göra en inspektion. På gården utanför labbet fanns ett svart hål (literally). Vad är det? frågade myndigheterna. "It's my pit" svarade professorn. Det visade sig att hans waste disposal var att hälla alla kemikalier i hålet och sätta eld på dem.
2) I ett av labben på stockholms universitet finns något som kallas "bomben". Det är någon sorts ansamling av kemikalier i något slags behållare. Ingen vet riktigt vad det är och ingen vill ta tag i det. Alltså låtsas man kollektivt att "bomben" inte finns.
3) En tysk deltagare berättade att han var den sista doktoranden hos sin handledare. Följdaktligen blev det hans uppgift att tömma labbet (där generationer av kemister jobbat). Extremt reaktiva kemikalier (tex pyrophorics) tog han ut på gården, ställde över en ståltunna och sköt sönder med gevär! Destillationsbulor med natrium slängdes i floden.

Forskarens sura lott

Forskarens hårda lott:
Jobba hela helgen på presenttion och dataanalys. Inte lämna hemmet, tvingas tröstäta godis för att överleva och tillbringar alltså helgen i ett rus av illamående pga sockerchock.

Klimax:
Chef tycker att det är viktigare att imponera med data från flashiga sekvenseringsmaskiner i asien. Visar alltså inte presentationen, trots att mötet skulle handla om det projektet. Obs! Mötet är 15 timmar långt.

Lösning:
Deletar filen i vredesmod och trakasserar chef emotionellt genom att inte le och bara svara med ja och nej på frågor. Lär alla en läxa genom att vara extremt sur och hata jorden för evigt.

Best of 2009: Boken!

Bad science! Fy satan vad fin den är. På 288 sidor ringar Ben Goldacre in allt som är fel med dagens samhälle. Till och från är han dessutom väldigt rolig. Om du någonsin köpt en dyr hudkräm som utgett sig för att ha en effekt baserad på vetenskap, ätit mer antioxidanter eller köpt kosttillskott är detta boken för dig. Eller, är du en tänkande människa är detta boken för dig.
Mitt ex är tvångsutlånat till biologen, så jag kan tyvärr inte infoga mina favorit quotes, men kolla gärna in hemsidan:
http://www.badscience.net/

Best of 2009: Kursen!

(snodd från)

Eftersom jag försvann lite förra hösten (pga det omänskliga trycket på doktorander, hat mot forskningen etc) vill jag gottgöra eventuella bloggläsare genom att summera lite från 2009. Jag vet att det är lite sent, men my blog, my rules! Ha!

Välkommen till:
Best of 2009
Första kategorin blir Bästa kurs.
Helt out of character var kemistens bästa kurs Cell culturing! Men satan vad kul det var! Framförallt, lyckan i att jobba med något som man kan se (i mikroskop iofs men ändå). Och celler är så gulliga, men får lossa dem, mata dem, ta hand om dem och färga dem gröna. Fint! (Kanske är mer nurturing än jag trott? Jag som inte ens hade en tamagochi?) Lärde mig till och med räkna dem till slut. Vi från "the exact sciences", lite klentroget: "Man räknar dem för hand? Finns det inget automatiserat?". Här hade jag gärna velat visa mina egna GFP celler, men den bilden är i sverige så jag får sno en från internet istället.

Heels

Det tog inte mer än 48 timmar på svensk mark innan profesoran utnämnde fredagar till värdelösa arbetsskors dag. Detta för att flaunta sina nya designerheels. Har detta någonsin hänt på ett labb tidigare?

Kulturkrock

(vad är den så jävla glad för?)

Believe it or not, med vissa markanta undantag har jag inte varit rädd för att dö av labbet nästan alls de senaste sex månaderna. Framsteg!
Men sen var man utomlands igen, i frankensteins labb i new york närmare bestämt. On the plus-side: Folket är super, handledaren är duktig och sympatisk och jag får ägna mig åt mitt utan störningar. The down-side: Det känns ungefär lika säkert att labba här som att göra det hemma i köket.
Dagens upptäckt: Det ligger en mindre sjö av kvicksilver under ett av dragskåpen. Där har den legat och pyrt i minst ett år. Fuck that, tänkte jag, sist labbade jag ju inne i det andra labbet. Under mitt gamla dragskåp hittade jag typ fem kilo formaldehyd.
Och ventilerade skåp? För pussies tycker new york-kemisterna.
Räkna med regelbunden dödsångest några månader framöver!

Passivt aggressiv personlighetsstörning

Det var inte jag!

(ursäkta spegelvändningen)

Vacuum

(i wish att min pump var så här snygg)

Den oorganiska kemistens bästa vän är vakuumpumpen. Ibland är den även ens sämsta vän, vilket min nya kollega bittert fick erfara för någon vecka sen när hennes pump plötsligt inte ville skapa något vakuum alls. Efter en halv dags omsorg och ett surt "Jag är kemist inte mekaniker" (om jag fått en spänn varje gång jag tänkt det...) gav hon upp och började leta efter en ny.
Jag informerade henne om att vi hade ett gäng i förrådet. Men de står antagligen i förrådet för att de inte funkar, lade jag till.

Min kollega (efter turen till förrådet): Jag hittade två märkta med lappar där det stod "Do not work" och så en som du hade märkt "Piece of shit!".

Fashion report

Dom svettiga ullskorna är heta på labben i vår. Bry dig inte om att kollegorna rynkar på näsan och anmäler dig för ovårdad klädsel.

Min mest hatade inkubationstid

Definitionen av biologi är inkubationstid. Ingen biologi utan inkubationer- korta eller långa, 15 sekunder eller 15 dagar. Egentligen är inkubationstid bara att vänta på att valfri grej som man planerat ska hända ska hända, vilket man skulle kunna säga är vad livet verkar gå ut på men det är ju det biologi är, liv (skrock skrock)!

Dock, när det heter inkubationstid är det mycket värre. Då hänger ens framtida välmående, karriär och möjlighet till drägligt liv på det om man nu skulle dra det till sin desperata spets.

Alla på labbet har sin speciella hat-inkubationstid och även jag. 15 sekunders centrifugering? Skaka provrören var tjugonde minut i två timmar? Been there done that. Men min personliga hat-favorit är 5 minuter. Fem minuter vid en vrålande maskin i en öde korridor. Sen byta rör. Fyra gånger. Mellan bytena ska maskinen aspirera 3 ml vätska. Det tar typ 2 minuter. Tur jag har en filmfunktion på datan så jag kan dokumentera mitt begynnande vansinne.



Cellmedium dansar till en låt

Lek och lär om du cp är

Och ja, efter en och en halv veckas 12timmars pass i labbet (minst) är följande det enda jag kan göra med min hjärna: repetitivt bygga och ta isär abcam-lego.

Under isen

Bild från Herzogs "Encounters at the end of the world"

Herzog har gjort en fantastisk film om livet under den antarktiska isen. Jag tycker att det är helt otroligt att Alfred Wegener institut låter oss lyssna på deras ljudupptagningar från samma plats, och live! Gå in på denna sida och klicka på en av länkarna genast för att höra isberg lossna, valar sjunga och sjöborrar glida över sanden i vatten under fryspunkten.