Muminpappa har ångest över disputationen

Har du fått ihop mycket material? frågade mamman.
Massor. Men det behövs lika mycket till innan jag ens kan börja på min avhandling. (red anm: sa pappan. Mumintrollet blir intresserat och frågar om avhandlingen) Men pappan förmusslade sig genast och fördjupade sig i sin soppa.

Tove Jansson, Pappan och Havet, 1965.
Rabén och Sjögren

epMOTION

http://www.youtube.com/watch?v=5RT5DofzEv0

Disputationsnedräkning: 14 månader

Hej igen bloggen!

Nu var det för jävla länge sen. Men, som jag sa till biologen igår, det har inte kännts värt att skriva när man glidit från galghumorn rakt ner i den nattsvarta misären.

Men: jag tänkte försöka kartlägga vägen mot disputationen med en betraktelse i månaden, jag kallar den disputationsnedräkningen. Nu är det T-14 månader som gäller. Status just nu: Var tvungen att gå till min handledare och berätta att jag ligger på en fysiskt ohållbar stressnivå (företagshälsovårdens stressdoktor gick jag till redan för en månad sen, det kändes mycket lättare). Känner hur hatet bubblar i mig när studenter och nya doktorander säger att se känner sig "stressade". Jaha, kom tillbaka när du inte kan sova på nätterna, blir gråtfärdig av minsta motgång och har ett tryck över bröstet som inte har släppt på 4 månader. Kom tillbaka när du jobbar 9 timmar om dagen men det känns som 24 eftersom hjärnan bara inte kan släppa jobbet ever. Handledaren var förvånansvärt förstående. Han föreslog att jag skulle delegera allt allmänt ansvar för labbet, jobba i labbet när de flesta inte är där och kanske gå ner lite i arbetstid (har aldrig kännts det minsta aktuellt innan, men nu otroligt lockande). Två dagar efter mötet fick jag en panikångestattack (the real deal, inte "åh, jag får panikångest när jag tänker på det"). När jag väl skrapat ihop migsjälv och gått tillbaka till jobbet slutar dagen med att botten går ur en metanolflaska och labbgolvet täcks av giftigt lösningsmedel. Ägnar en kväll åt att trycka ner tankar på att jag är förgiftad.

In short: Forskarens hårda lott har fått en helt ny innebörd. Målsättning just nu = återerövra galghumorn och överleva disputationen. Stay tuned!

Låter cp, låter kul

Jane-Austen syndromet

Ansträngde mig extra mycket när jag skrev ett abstract för någon månad sedan. Torrt torrt torrt skulle det vara, så tråkigt som det bara gick. Till slut hade jag lyckats (tyckte jag): jag somnade nästan av att bara titta på det. Min handledare skrattade förtvivlat åt mig när han läste det och sa att det lät som en en litterär avhandling om sekelskiftesprosa. Här kommer alltså ovärderlig info!

Uttryck som under inga omständigheter får nämnas i Naturvetenskapliga sammanhang:
so far
whilst
as big a
as well as
in the magnitude of the measured parameters
these affect the nature

En sak var bra dock, tyckte han. "Bra bra, mycket tyskt":
aim to pinpoint

Kemister gör saker tillsammans

Veckans excitement: En mkt försynt kinesisk doktorand begick misstaget att lämna ut betyg till en student (tydligen förbjudet). Det skulle han inte ha gjort. Straffet blev en 20 min lång utskällning från en hetsig latina-professor (hon ser ut som Betty Boop men låter arg även när hon är glad). Efteråt började doktoranden gråta. Han satt jämte mig och snyftade okontrollerat och torkade ögonen med en servett. Jag försökte klappade honom lite tafatt på axeln.

Kurs

Nu är det än en månad sen mitt offentliga bloggraseri, och ungefär lika länge sedan jag idkade någon typ av friskvård (ie gympa). Vad har hänt däremellan? Ja man kan ju gissa. Först jobbade jag, sen gick jag tre doktorandkurser på raken och återupptäckte livet. Återupptäckten var motiverande, och eftersom det fanns gott om tid till fantasi utan behov av verifiering var det en inspirerande tid. Nu har jag massvis av nya hoppfulla idéer om projekt, redo att krossas av överordnade!
Egentligen ska man skriva artiklar under kursföreläsningar. Lite svårt när man är tolv i klassen. "Har du hunnit skriva artikeln än" frågar min handledare efter en veckas kurs. Nej, förlåt förlåt. Krossa mig med kunskapens äpple, förruttnat av min ignorans.

Best of 2009: Disputationsfesten

En sista sak som jag känner mig tvungen att lyfta fram från 2009: Disputationsfesten för en numera doktor i organisk kemi i höstas. Det finns många saker jag stör mig på med organiska kemister (kan bli ett eget inlägg), men festa, det kan de. Disputationsfesten inhöll många pikanta inslag. För att nämna några: hemkryddad malörtssnaps signerad lektor på institutionen, nakenbilder på nyblivne doktorn (verkar vara disputationsfest-standard?), professorer som dansade mellanstadie-dans till "Boten Anna", genanta avslöjanden, mer än lovligt dragna post-docs och en high-five med en fruktad och pensionerad professor i organisk kemi. Good stuff, helt enkelt.

Enough reminiscing! Nu vänder kemisten blicken framåt!

Best of 2009: Säkerhetsdatabladet!

(åh nej, inte mer vanillin!)

Säkerhetsdatabladet är oftast skräckfylld läsning för kemisten. Ibland blir man dock förvånad. Vi köpte in vanillin som skulle användas som TLC-stain (för att visualisera olika kemikalier uppdelade på silika-platta). Äntligen får man jobba med något som 1) inte är farligt 2) luktar gott tänkte vi. Det är man inte bortskämd med som kemist. När jag läste säkerhetsdatabladet till vanillinen hittade jag följande oväntade info: Det finns LD50-värden för vanillin.
Jag citerar:
LD50 Oralt - råtta - 1.580 mg/kg Anmärkning: Beteende: Koma LD50 Hud - kanin - > 5.010 mg/kg Anmärkning: Beteende: Sömnighet (generellt nedsatt aktivitet) Beteende: Näringsintag (djur) Mag-tarm: Bukhinneinflammation
Biologer och farmaceuter där ute, rätta mig om jag har fel, men måste inte djur dö för att man ska få fram LD50-värden? Har någon haft som jobb att ha ihjäl ulliga kaniner genom att smörja in dem med vanillin? Hur mår den personen idag? Är Djurens rätt och 13-åriga militanta veganer underrättade? Jag bara undrar.

Best of 2009: Anekdoterna!

EuCOMC XVII (varför heter inte våra konferenser coola grejer som "Blood and Defense") var kanske en medelmåttig konferens, men herregud vad många bra anekdoter som kom fram. Det här inlägget hade kunnat bli hur långt som helst, men jag nöjer mig med top tre:
(tar inget som helst ansvar för sanningshalten i någon av dem)
1) En pensionerad amerikansk kemiprofessor fortsatte labba i sitt eget privata labb. En dag kom myndigheterna för att göra en inspektion. På gården utanför labbet fanns ett svart hål (literally). Vad är det? frågade myndigheterna. "It's my pit" svarade professorn. Det visade sig att hans waste disposal var att hälla alla kemikalier i hålet och sätta eld på dem.
2) I ett av labben på stockholms universitet finns något som kallas "bomben". Det är någon sorts ansamling av kemikalier i något slags behållare. Ingen vet riktigt vad det är och ingen vill ta tag i det. Alltså låtsas man kollektivt att "bomben" inte finns.
3) En tysk deltagare berättade att han var den sista doktoranden hos sin handledare. Följdaktligen blev det hans uppgift att tömma labbet (där generationer av kemister jobbat). Extremt reaktiva kemikalier (tex pyrophorics) tog han ut på gården, ställde över en ståltunna och sköt sönder med gevär! Destillationsbulor med natrium slängdes i floden.

Forskarens sura lott

Forskarens hårda lott:
Jobba hela helgen på presenttion och dataanalys. Inte lämna hemmet, tvingas tröstäta godis för att överleva och tillbringar alltså helgen i ett rus av illamående pga sockerchock.

Klimax:
Chef tycker att det är viktigare att imponera med data från flashiga sekvenseringsmaskiner i asien. Visar alltså inte presentationen, trots att mötet skulle handla om det projektet. Obs! Mötet är 15 timmar långt.

Lösning:
Deletar filen i vredesmod och trakasserar chef emotionellt genom att inte le och bara svara med ja och nej på frågor. Lär alla en läxa genom att vara extremt sur och hata jorden för evigt.

Best of 2009: Boken!

Bad science! Fy satan vad fin den är. På 288 sidor ringar Ben Goldacre in allt som är fel med dagens samhälle. Till och från är han dessutom väldigt rolig. Om du någonsin köpt en dyr hudkräm som utgett sig för att ha en effekt baserad på vetenskap, ätit mer antioxidanter eller köpt kosttillskott är detta boken för dig. Eller, är du en tänkande människa är detta boken för dig.
Mitt ex är tvångsutlånat till biologen, så jag kan tyvärr inte infoga mina favorit quotes, men kolla gärna in hemsidan:
http://www.badscience.net/

Best of 2009: Kursen!

(snodd från)

Eftersom jag försvann lite förra hösten (pga det omänskliga trycket på doktorander, hat mot forskningen etc) vill jag gottgöra eventuella bloggläsare genom att summera lite från 2009. Jag vet att det är lite sent, men my blog, my rules! Ha!

Välkommen till:
Best of 2009
Första kategorin blir Bästa kurs.
Helt out of character var kemistens bästa kurs Cell culturing! Men satan vad kul det var! Framförallt, lyckan i att jobba med något som man kan se (i mikroskop iofs men ändå). Och celler är så gulliga, men får lossa dem, mata dem, ta hand om dem och färga dem gröna. Fint! (Kanske är mer nurturing än jag trott? Jag som inte ens hade en tamagochi?) Lärde mig till och med räkna dem till slut. Vi från "the exact sciences", lite klentroget: "Man räknar dem för hand? Finns det inget automatiserat?". Här hade jag gärna velat visa mina egna GFP celler, men den bilden är i sverige så jag får sno en från internet istället.

Heels

Det tog inte mer än 48 timmar på svensk mark innan profesoran utnämnde fredagar till värdelösa arbetsskors dag. Detta för att flaunta sina nya designerheels. Har detta någonsin hänt på ett labb tidigare?

Kulturkrock

(vad är den så jävla glad för?)

Believe it or not, med vissa markanta undantag har jag inte varit rädd för att dö av labbet nästan alls de senaste sex månaderna. Framsteg!
Men sen var man utomlands igen, i frankensteins labb i new york närmare bestämt. On the plus-side: Folket är super, handledaren är duktig och sympatisk och jag får ägna mig åt mitt utan störningar. The down-side: Det känns ungefär lika säkert att labba här som att göra det hemma i köket.
Dagens upptäckt: Det ligger en mindre sjö av kvicksilver under ett av dragskåpen. Där har den legat och pyrt i minst ett år. Fuck that, tänkte jag, sist labbade jag ju inne i det andra labbet. Under mitt gamla dragskåp hittade jag typ fem kilo formaldehyd.
Och ventilerade skåp? För pussies tycker new york-kemisterna.
Räkna med regelbunden dödsångest några månader framöver!

Passivt aggressiv personlighetsstörning

Det var inte jag!

(ursäkta spegelvändningen)

Vacuum

(i wish att min pump var så här snygg)

Den oorganiska kemistens bästa vän är vakuumpumpen. Ibland är den även ens sämsta vän, vilket min nya kollega bittert fick erfara för någon vecka sen när hennes pump plötsligt inte ville skapa något vakuum alls. Efter en halv dags omsorg och ett surt "Jag är kemist inte mekaniker" (om jag fått en spänn varje gång jag tänkt det...) gav hon upp och började leta efter en ny.
Jag informerade henne om att vi hade ett gäng i förrådet. Men de står antagligen i förrådet för att de inte funkar, lade jag till.

Min kollega (efter turen till förrådet): Jag hittade två märkta med lappar där det stod "Do not work" och så en som du hade märkt "Piece of shit!".

Fashion report

Dom svettiga ullskorna är heta på labben i vår. Bry dig inte om att kollegorna rynkar på näsan och anmäler dig för ovårdad klädsel.

Min mest hatade inkubationstid

Definitionen av biologi är inkubationstid. Ingen biologi utan inkubationer- korta eller långa, 15 sekunder eller 15 dagar. Egentligen är inkubationstid bara att vänta på att valfri grej som man planerat ska hända ska hända, vilket man skulle kunna säga är vad livet verkar gå ut på men det är ju det biologi är, liv (skrock skrock)!

Dock, när det heter inkubationstid är det mycket värre. Då hänger ens framtida välmående, karriär och möjlighet till drägligt liv på det om man nu skulle dra det till sin desperata spets.

Alla på labbet har sin speciella hat-inkubationstid och även jag. 15 sekunders centrifugering? Skaka provrören var tjugonde minut i två timmar? Been there done that. Men min personliga hat-favorit är 5 minuter. Fem minuter vid en vrålande maskin i en öde korridor. Sen byta rör. Fyra gånger. Mellan bytena ska maskinen aspirera 3 ml vätska. Det tar typ 2 minuter. Tur jag har en filmfunktion på datan så jag kan dokumentera mitt begynnande vansinne.



Cellmedium dansar till en låt

Lek och lär om du cp är

Och ja, efter en och en halv veckas 12timmars pass i labbet (minst) är följande det enda jag kan göra med min hjärna: repetitivt bygga och ta isär abcam-lego.

Under isen

Bild från Herzogs "Encounters at the end of the world"

Herzog har gjort en fantastisk film om livet under den antarktiska isen. Jag tycker att det är helt otroligt att Alfred Wegener institut låter oss lyssna på deras ljudupptagningar från samma plats, och live! Gå in på denna sida och klicka på en av länkarna genast för att höra isberg lossna, valar sjunga och sjöborrar glida över sanden i vatten under fryspunkten.

Ond bråd död

Finns det något som jag hatar mer än något annat på vår planet så är det att jobba till två utan lunch. Just nu är jag ett massförstörelsevapen. Jag skulle kunna förinta städer. Men eftersom alarmet pep efter min 8 minuters lunch så hinner jag inte. Nej. Jag måste istället tvätta celler och köra dem i FACSen. Men snabbt! För samtidigt ska jag färga in blåsor, ett arbete som blev försenat då någon kastat antikroppen jag lagt fram för användning dagen innan och jag därmed fick gå genom tre hus för att gräva i en -80 C frys efter nya antikroppar utan handskar.

Men det måste gå fort! För sen måste jag även se till att min beställning på plattor dykt upp. De jag beställde förra veckan var det ju någon som slängde/tog i fredags. Varenda en av de 50 st jag ställt åt sidan med mitt namn på.

Slutligen blev jag ombedd att kolla till möss och kissa dem. En liten tjänst. En liten tjänst vid halv åtta tiden på kvällen, som tar kanske 60 minuter. Så gärna. Inte behöver jag vara med i artikeln för det, nädå.

Vardagsdiskussioner på väg till lunchrummet

The Happy Bladder!

- Hej vad gör du då?
- Väger små bitar av matstrupe från en mus.
- Pilligt.
- Särskilt när de flyger ut av den statiska elektriciteten.
- Jo. Nu ska jag choppa lite musblåsor.
- Kul...men hur enkelt är det? Det är väl bara en slemhinna?
- JA.
- (fniss) *galghumor*

Ripley, var är du?

(scen från labbet?)

Förra veckan präglades av en incident i syraskåpet. En plastdunk med salpetersyra hade börjat läcka och sakta men säkert åt sig syran igenom en stålkorg och en tjock träskiva och hann lämna ett brunt snigelspår på golvet innan vi upptäckte skiten. Vid närmare inspektion stod det med mycket liten text "omtappa på glasflaska vid längre förvaring" på dunken. Dunken har varit där så länge någon kan minnas.
Följder:
1) Vi fick inventera och omplacera alla syror till ett annat, inte heller optimalt, skåp.
2) Det gamla syraskåpet ser ut som om någon dödat en alien i det.

"He was very friendly and just a lovely little chap"

"Popular" guinea pig feared dead

Rubriken på en artikel från BBC News.

Måste ses!!

Ambition går före fall

"Vara tillbaka på jobbet" (trestegsmodellen)

1. 08:30 Ingen annan är här! Jag är den mest ambitiösa doktoranden?
2. 09:30 Labbass kommer. Hon var här i mellandagarna. Aha.
3. 12:30 Två doktorander dyker upp. Den ena har varit här sedan i lördags. Typisk replik: "Igår körde jag tre försök parallellt"
4. 12:50 Blogga.