Best of 2009: Disputationsfesten

En sista sak som jag känner mig tvungen att lyfta fram från 2009: Disputationsfesten för en numera doktor i organisk kemi i höstas. Det finns många saker jag stör mig på med organiska kemister (kan bli ett eget inlägg), men festa, det kan de. Disputationsfesten inhöll många pikanta inslag. För att nämna några: hemkryddad malörtssnaps signerad lektor på institutionen, nakenbilder på nyblivne doktorn (verkar vara disputationsfest-standard?), professorer som dansade mellanstadie-dans till "Boten Anna", genanta avslöjanden, mer än lovligt dragna post-docs och en high-five med en fruktad och pensionerad professor i organisk kemi. Good stuff, helt enkelt.

Enough reminiscing! Nu vänder kemisten blicken framåt!

Best of 2009: Säkerhetsdatabladet!

(åh nej, inte mer vanillin!)

Säkerhetsdatabladet är oftast skräckfylld läsning för kemisten. Ibland blir man dock förvånad. Vi köpte in vanillin som skulle användas som TLC-stain (för att visualisera olika kemikalier uppdelade på silika-platta). Äntligen får man jobba med något som 1) inte är farligt 2) luktar gott tänkte vi. Det är man inte bortskämd med som kemist. När jag läste säkerhetsdatabladet till vanillinen hittade jag följande oväntade info: Det finns LD50-värden för vanillin.
Jag citerar:
LD50 Oralt - råtta - 1.580 mg/kg Anmärkning: Beteende: Koma LD50 Hud - kanin - > 5.010 mg/kg Anmärkning: Beteende: Sömnighet (generellt nedsatt aktivitet) Beteende: Näringsintag (djur) Mag-tarm: Bukhinneinflammation
Biologer och farmaceuter där ute, rätta mig om jag har fel, men måste inte djur dö för att man ska få fram LD50-värden? Har någon haft som jobb att ha ihjäl ulliga kaniner genom att smörja in dem med vanillin? Hur mår den personen idag? Är Djurens rätt och 13-åriga militanta veganer underrättade? Jag bara undrar.

Best of 2009: Anekdoterna!

EuCOMC XVII (varför heter inte våra konferenser coola grejer som "Blood and Defense") var kanske en medelmåttig konferens, men herregud vad många bra anekdoter som kom fram. Det här inlägget hade kunnat bli hur långt som helst, men jag nöjer mig med top tre:
(tar inget som helst ansvar för sanningshalten i någon av dem)
1) En pensionerad amerikansk kemiprofessor fortsatte labba i sitt eget privata labb. En dag kom myndigheterna för att göra en inspektion. På gården utanför labbet fanns ett svart hål (literally). Vad är det? frågade myndigheterna. "It's my pit" svarade professorn. Det visade sig att hans waste disposal var att hälla alla kemikalier i hålet och sätta eld på dem.
2) I ett av labben på stockholms universitet finns något som kallas "bomben". Det är någon sorts ansamling av kemikalier i något slags behållare. Ingen vet riktigt vad det är och ingen vill ta tag i det. Alltså låtsas man kollektivt att "bomben" inte finns.
3) En tysk deltagare berättade att han var den sista doktoranden hos sin handledare. Följdaktligen blev det hans uppgift att tömma labbet (där generationer av kemister jobbat). Extremt reaktiva kemikalier (tex pyrophorics) tog han ut på gården, ställde över en ståltunna och sköt sönder med gevär! Destillationsbulor med natrium slängdes i floden.

Forskarens sura lott

Forskarens hårda lott:
Jobba hela helgen på presenttion och dataanalys. Inte lämna hemmet, tvingas tröstäta godis för att överleva och tillbringar alltså helgen i ett rus av illamående pga sockerchock.

Klimax:
Chef tycker att det är viktigare att imponera med data från flashiga sekvenseringsmaskiner i asien. Visar alltså inte presentationen, trots att mötet skulle handla om det projektet. Obs! Mötet är 15 timmar långt.

Lösning:
Deletar filen i vredesmod och trakasserar chef emotionellt genom att inte le och bara svara med ja och nej på frågor. Lär alla en läxa genom att vara extremt sur och hata jorden för evigt.

Best of 2009: Boken!

Bad science! Fy satan vad fin den är. På 288 sidor ringar Ben Goldacre in allt som är fel med dagens samhälle. Till och från är han dessutom väldigt rolig. Om du någonsin köpt en dyr hudkräm som utgett sig för att ha en effekt baserad på vetenskap, ätit mer antioxidanter eller köpt kosttillskott är detta boken för dig. Eller, är du en tänkande människa är detta boken för dig.
Mitt ex är tvångsutlånat till biologen, så jag kan tyvärr inte infoga mina favorit quotes, men kolla gärna in hemsidan:
http://www.badscience.net/

Best of 2009: Kursen!

(snodd från)

Eftersom jag försvann lite förra hösten (pga det omänskliga trycket på doktorander, hat mot forskningen etc) vill jag gottgöra eventuella bloggläsare genom att summera lite från 2009. Jag vet att det är lite sent, men my blog, my rules! Ha!

Välkommen till:
Best of 2009
Första kategorin blir Bästa kurs.
Helt out of character var kemistens bästa kurs Cell culturing! Men satan vad kul det var! Framförallt, lyckan i att jobba med något som man kan se (i mikroskop iofs men ändå). Och celler är så gulliga, men får lossa dem, mata dem, ta hand om dem och färga dem gröna. Fint! (Kanske är mer nurturing än jag trott? Jag som inte ens hade en tamagochi?) Lärde mig till och med räkna dem till slut. Vi från "the exact sciences", lite klentroget: "Man räknar dem för hand? Finns det inget automatiserat?". Här hade jag gärna velat visa mina egna GFP celler, men den bilden är i sverige så jag får sno en från internet istället.

Heels

Det tog inte mer än 48 timmar på svensk mark innan profesoran utnämnde fredagar till värdelösa arbetsskors dag. Detta för att flaunta sina nya designerheels. Har detta någonsin hänt på ett labb tidigare?

Kulturkrock

(vad är den så jävla glad för?)

Believe it or not, med vissa markanta undantag har jag inte varit rädd för att dö av labbet nästan alls de senaste sex månaderna. Framsteg!
Men sen var man utomlands igen, i frankensteins labb i new york närmare bestämt. On the plus-side: Folket är super, handledaren är duktig och sympatisk och jag får ägna mig åt mitt utan störningar. The down-side: Det känns ungefär lika säkert att labba här som att göra det hemma i köket.
Dagens upptäckt: Det ligger en mindre sjö av kvicksilver under ett av dragskåpen. Där har den legat och pyrt i minst ett år. Fuck that, tänkte jag, sist labbade jag ju inne i det andra labbet. Under mitt gamla dragskåp hittade jag typ fem kilo formaldehyd.
Och ventilerade skåp? För pussies tycker new york-kemisterna.
Räkna med regelbunden dödsångest några månader framöver!

Passivt aggressiv personlighetsstörning

Det var inte jag!

(ursäkta spegelvändningen)

Vacuum

(i wish att min pump var så här snygg)

Den oorganiska kemistens bästa vän är vakuumpumpen. Ibland är den även ens sämsta vän, vilket min nya kollega bittert fick erfara för någon vecka sen när hennes pump plötsligt inte ville skapa något vakuum alls. Efter en halv dags omsorg och ett surt "Jag är kemist inte mekaniker" (om jag fått en spänn varje gång jag tänkt det...) gav hon upp och började leta efter en ny.
Jag informerade henne om att vi hade ett gäng i förrådet. Men de står antagligen i förrådet för att de inte funkar, lade jag till.

Min kollega (efter turen till förrådet): Jag hittade två märkta med lappar där det stod "Do not work" och så en som du hade märkt "Piece of shit!".

Fashion report

Dom svettiga ullskorna är heta på labben i vår. Bry dig inte om att kollegorna rynkar på näsan och anmäler dig för ovårdad klädsel.

Min mest hatade inkubationstid

Definitionen av biologi är inkubationstid. Ingen biologi utan inkubationer- korta eller långa, 15 sekunder eller 15 dagar. Egentligen är inkubationstid bara att vänta på att valfri grej som man planerat ska hända ska hända, vilket man skulle kunna säga är vad livet verkar gå ut på men det är ju det biologi är, liv (skrock skrock)!

Dock, när det heter inkubationstid är det mycket värre. Då hänger ens framtida välmående, karriär och möjlighet till drägligt liv på det om man nu skulle dra det till sin desperata spets.

Alla på labbet har sin speciella hat-inkubationstid och även jag. 15 sekunders centrifugering? Skaka provrören var tjugonde minut i två timmar? Been there done that. Men min personliga hat-favorit är 5 minuter. Fem minuter vid en vrålande maskin i en öde korridor. Sen byta rör. Fyra gånger. Mellan bytena ska maskinen aspirera 3 ml vätska. Det tar typ 2 minuter. Tur jag har en filmfunktion på datan så jag kan dokumentera mitt begynnande vansinne.



Cellmedium dansar till en låt

Lek och lär om du cp är

Och ja, efter en och en halv veckas 12timmars pass i labbet (minst) är följande det enda jag kan göra med min hjärna: repetitivt bygga och ta isär abcam-lego.

Under isen

Bild från Herzogs "Encounters at the end of the world"

Herzog har gjort en fantastisk film om livet under den antarktiska isen. Jag tycker att det är helt otroligt att Alfred Wegener institut låter oss lyssna på deras ljudupptagningar från samma plats, och live! Gå in på denna sida och klicka på en av länkarna genast för att höra isberg lossna, valar sjunga och sjöborrar glida över sanden i vatten under fryspunkten.

Ond bråd död

Finns det något som jag hatar mer än något annat på vår planet så är det att jobba till två utan lunch. Just nu är jag ett massförstörelsevapen. Jag skulle kunna förinta städer. Men eftersom alarmet pep efter min 8 minuters lunch så hinner jag inte. Nej. Jag måste istället tvätta celler och köra dem i FACSen. Men snabbt! För samtidigt ska jag färga in blåsor, ett arbete som blev försenat då någon kastat antikroppen jag lagt fram för användning dagen innan och jag därmed fick gå genom tre hus för att gräva i en -80 C frys efter nya antikroppar utan handskar.

Men det måste gå fort! För sen måste jag även se till att min beställning på plattor dykt upp. De jag beställde förra veckan var det ju någon som slängde/tog i fredags. Varenda en av de 50 st jag ställt åt sidan med mitt namn på.

Slutligen blev jag ombedd att kolla till möss och kissa dem. En liten tjänst. En liten tjänst vid halv åtta tiden på kvällen, som tar kanske 60 minuter. Så gärna. Inte behöver jag vara med i artikeln för det, nädå.

Vardagsdiskussioner på väg till lunchrummet

The Happy Bladder!

- Hej vad gör du då?
- Väger små bitar av matstrupe från en mus.
- Pilligt.
- Särskilt när de flyger ut av den statiska elektriciteten.
- Jo. Nu ska jag choppa lite musblåsor.
- Kul...men hur enkelt är det? Det är väl bara en slemhinna?
- JA.
- (fniss) *galghumor*

Ripley, var är du?

(scen från labbet?)

Förra veckan präglades av en incident i syraskåpet. En plastdunk med salpetersyra hade börjat läcka och sakta men säkert åt sig syran igenom en stålkorg och en tjock träskiva och hann lämna ett brunt snigelspår på golvet innan vi upptäckte skiten. Vid närmare inspektion stod det med mycket liten text "omtappa på glasflaska vid längre förvaring" på dunken. Dunken har varit där så länge någon kan minnas.
Följder:
1) Vi fick inventera och omplacera alla syror till ett annat, inte heller optimalt, skåp.
2) Det gamla syraskåpet ser ut som om någon dödat en alien i det.

"He was very friendly and just a lovely little chap"

"Popular" guinea pig feared dead

Rubriken på en artikel från BBC News.

Måste ses!!

Ambition går före fall

"Vara tillbaka på jobbet" (trestegsmodellen)

1. 08:30 Ingen annan är här! Jag är den mest ambitiösa doktoranden?
2. 09:30 Labbass kommer. Hon var här i mellandagarna. Aha.
3. 12:30 Två doktorander dyker upp. Den ena har varit här sedan i lördags. Typisk replik: "Igår körde jag tre försök parallellt"
4. 12:50 Blogga.

Glamourös goodiebag my ass

I veckan fick jag en avi med posten. Jag blev lite förvånad, men tänkte att det kunde väl vara något trevligt som en försenad eller för tidig födelsedagspresent till exempel. Det var det inte. När jag hämtade ut den bruna lilla kartongen, skrynkligt ihoptejpad med vit MERCK BIOSCIENCE tejp skramlade den som en marackas/små benknotor från tolv labbmöss och förlöste sedan en lapp ("Congratulations! Here is your PhD welcome package!") i mina öppna armar. Resten av innehållet var så sorgligt och i vissa fall (läs den flottiga gummibollen t.h.) så imponerande motbjudande att jag kände mig nödgad att föreviga det. Och samtidigt tänkte jag att detta här är det närmaste jag någonsin kommer att komma en goodiebag. Det glamourösa forskarlivet.

Följande dag klippte vi hål i gummibollen och la en liten klump torris i den. Det var den värd.

Citerat profesoran

"Gör såhär: ge dig själv en deadline på tre dagar."
-Om tre nya projekt på helt nya metoder.

Bakterien som kontrollerar vädret

Kemistens tips om podcaster var början på en livslång vänskap mellan mig och de brittiska medierna. Discovery från BBC World Service (21 oktober) handlade om Pseudumonas syringae, en gramnegativ bakterie som lever på växter. Tillsätter man P. syringae till ett rör med kallt vatten så fryser det omedelbart till is, och då bakterien är så vanligt förekommande så undersöker man nu dess möjliga påverkan på vädret genom att mäta halterna som avges till luften vid olika väderförhållanden. Det hela är mycket intressant. Nästa gång jag ser att det är frost på grästmattan kommer jag tänka på gamla P.s. Kanske kommer jag även att sluta äta snö.

Just nu i namibia

[2009-10-08 14.56.47] Davve: det är inget jobb, utan ett exjobb egentligen

[2009-10-08 14.59.08] Davve: har inte hittat några kamelspindlar senaste nätterna

[2009-10-08 14.59.44] Davve: så nu kanske jag ska göra en projekt om en fet syrsa som bor i en lokal buske

Lazy

Dagens lataste: Orkar inte sätta på en ny kanna kaffe (det är ju alltid jag som gör det!) så jag går ut i "caféet" och köper en kopp för 10 spänn istället. När jag kommer tillbaka till avdelningen har någon såklart satt på kaffebryggaren.

Scener ur en forskargrupps vardag

i) Vår bangladeshiske (?) post-doc har fullgjort sitt år i kalla norden och lämnat oss. Enligt uppgift kramade han min nya kollega fyra ggr under den sista dagen (Hon: "Sista gången luktade han så surt av svett att jag nästan klöktes"). Mig kramade han inte. Undrar om det har att göra med att jag uppmanade honom att städa ur sina jävla vialer ut frysen minst tio gånger de sista dagarna? (Han gjorde det också! Victory!)

ii) Min andra kollega som precis tryckt sin avhandling fick ett mail. Det var från en sur och seg före-detta ex-jobbare. Mailet löd ungefär: "I have now read your thesis. I found some mistakes. Do you want me to e-mail them to you?". Min kollega: "Och jag har inte ens gett honom ett ex av avhandlingen?!"

BYOB- bring your own bunny

VARFÖR finns inte detta i Sverige!?!

Brott! Drama! Hot och våld!

Det har inte bara varit ovanligt dramatisk stämning i allmänna nyhetsmedier på sistone. Vissa forskningscentrum i Lund har också fått sin beskärda del! Sydsvenskan rapporterar idag om datatjuvarna som snodde två laptops på mikrobiologen imorse. Jag kan exklusivt berätta förljande om tjuvarna: de hade fötterna på bordet när de satt och väntade på att bli insläppta av intet ont anande personal! Dålig uppfostran och kriminalitet går alltså hand i hand.

Den andra incidenten som inträffat nyligen är starkare kopplad till universitetet. Ett fikarum och ett laboratorium vandaliserades under en helg (det har inte sagt något om specifika maskiner. Vi vet alltså inte om det var just PCR maskinen eller kaffemaskinen som attackerades, men det går ju att gissa). Någon hade enligt rykten även lämnat ett meddelande om mordhot på brottsplatsen. Det viskades om en galen doktorand. Jag säger, vilken doktorand är inte det?

Hanging around

Stoppa pressarna

Wow, fick just veta att om man har en resistent maginfektion kan man få bajslavemang. Då får man be en släkting bajsa i en låda och sen stoppar dom in det i ens tarm så man får en bra flora som konkurrerar ut den resistenta opportuniststammen. Älskar sånt! Biologisk krigsföring- i kroppen.

Måste sluta

Fick berättat om den äckliga parasiten som äter upp fisktungor, sväller upp och ersätter den. En uppsvälld parasittunga med ögon. Man kan ju undra varför jag googlade det, man kan ju undra varför jag läste om alla dehär äckliga djuren och man man ju nu i efterhand komma ihåg varför man bara tycker om däggdjur.

/selektiv

Anpassa dig!

I fikarummet snackades det om färjan som sjönk i filippinerna igår, om att det var stiltje och att det antogs att problemet var "ett hål i skrovet".

Jag (trött, sur, försöker pigga upp stämningen): Jaha, hål i skrovet, låter ju ganska sjöodjur.

Alla: Hallå det finns ju inga sjöodjur!

Lunch-chat

För ett tag sen träffade jag en kemist som jobbade inom skönhetsindustrin. Hon bekräftade vad jag misstänkt: all "vetenskap" som används för att promota skönhetsprodukter är dravel som marknadsföringsavdelningarna drömmer ihop.

Detta tills trots kan det låta såhär när två naturvetare chattar på lunchen:
biologen says:

dog nästa på åhlens. kunde inte ens köpa ögon-rynkkräm för de kostade kring 600kr!!! gud! har inte förstått magnituden tills nu. köpte till slut en för 320 som är fuktkräm för ögonlock, hatar migsjälv nu

kemisten says:

hahahaahaahahhaa

biologen says:

plus hittade kvittot på ansiktstvätten jag köpte efter min facial - hade ljugit för mig själv. den kostade 370!

kemisten says:

jag dör

biologen says:

jag ba "den kostade väl 300"

kemisten says:

tänk hur många öl det blir!

biologen says:

vilken rynkis skulle du köpa?

kemisten says:

jag har en, den heter typ myokine eller nåt och är från apoteket, vichy-serien.

kostade typ 280 spänn tror jag

biologen says:

aha! vichy fick jag ett gratisprov på ansiktskräm, den är jättebra TROR JAG hur vet man det det är ju en kräm liksom

kemisten says:

hahaahaha

biologen says:

hade du trott dethär för 5 år sen va, att vi skulle msna tips om rynkkräm!

kemisten says:

hahahhaahahahahhaahahhaahhaahahhaha

JAG DÖR!

Phire walk with me

Phire: en ständig källa till glädje. Ska be Finnzymes om en nörd t-shirt med loggan!

Post-vacation

Hej bloggen!

Tre veckors semester var det bästa jag gjort sen jag började doktorera tror jag. På mitt översiktsschema för sommaren hade jag skrivit att jag skulle läsa artiklar och böcker (de "roliga" som man inte hinner läsa annars eftersom de inte är direkt relevanta just då). Det gjorde jag inte. Jag läste inte en endaste sida av en endaste kemi-artikel. Ha! Första semesterveckan tänkte jag rätt mycket på labbet (mest på att dö av/i labbet). Tredje veckan tänkte jag noll på labbet. Efter en timme tillbaka på jobbet kom min nya doktorand-kollega och frågade om vi hade trifenylfosfin, en av den oorganiska kemistens mest basic kemikalier, och jag fick gräva djupt in i hjärnan innan jag fick upp en struktur till namnet. Åh ljuva semester, tack för att du fick mig att glömma trifenylfosfin!

Tyvärr är detta nu old news och idag översvämmades universitetet av nya studenter som ser alldeles för unga ut för att det ska vara lagligt att sätta dem i ett labb. Ny termin, nya rants här på forskarens hårda lott!

Freebie

Flämt! Jag hör glas krossas, sedan blir det tyst, sedan kommer kollegan in med famnen full av rundkolvar och undrar om vi vill ha lite vinkaraffer innan BMC service krossar resten av dem (de var tydligen oönskade?). Min dröm! En massa labbglas hemma! Äntligen en perk med att jobba på labb.

Tillbaka på labbet

"We've made great medical progress in the last generation. What used to be merely an itch is now an allergy" — Anonymous.

Kul att jag tycker att citatet ovan är hysteriskt. Labbet googlar bort ångesten med quotes nu när fönstrena inte går att öppna här på tredje våningen (förmodligen inte en slump).

I'm out of here!

Nu går kemisten på semester. Förhoppningsvis ska jag inte tänka på kemi alls på (gasp!) tre veckor. I augusti är jag tillbaka med den raka och utlämnande serien "Stäng alla forskningslab!". Vi ses då!

(Semesterläsningen!)

(semesterstämning i labbet = en tuborg i ismaskinen)

Ghost town

Kära blogg, varför har jag övergivit dig?!
Jo förstår du, mycket har hänt. Först var det workshop, disputation och konferens och sen var det fuck-up på fuck-up i labbet och impending doom och sånt (återkommer kanske om detta).
I vilket fall som helst, nu har jag lugnat ner mig lite och släpar mig igenom sista veckan innan semestern. Juli i universitetslokaler är inte direkt uppåt-tjack för motivationen. Lämnar man avdelningens trygga famn och går ut i korridorerna kan man se tumbleweed rulla förbi (åtminstone om man kisar). Förra året stannade alla klockor i byggnaden på tio i tolv (sant!) lite efter midsommar. Det var nästan fånigt talande. Mellan cirkus 20:e juni och 15:e augusti har alla seniorer och all administrativ och teknisk personal semester. Institutionen befolkas enbart av doktorander som a) har löjligt hög arbetsmoral, b) borde ha mer resultat, c) måste handleda sommarstudenter. Jag faller in i kategori b+c. Eftersom alla som har något att säga till om lämnat skutan är det helt omöjligt att få maskiner fixade, viktiga dokument påskrivna, fakturor redovisade osv i all oändlighet. Alla mail man skickar möts av auto-replies om att vederbörande kommer tillbaka 24 augusti. Som sagt, jag räknar ner till semestern.

panikattack!

HELL. Har spillt massa formalin på handen och nu kliar det där! Och när jag labbade började det dessutom sticka i ögat! VARFÖR orkade jag inte labba i dragskåpet, SATAN! Nu kommer jag att bli blind och jag känner hur FA molekylerna bara äter sig in till lymfsystemet för att sprida sig till hela min kropp så jag får en allegisk chock/mina extremiteter ploppar av. Skit!!!

Det enda bra som hände igår:

Det enda som fick mig att inte vilja dö igår var att eppendorfställen matchade varann samt att man ser att det är synd om mig klart och tydligt (allt här ska analyseras).

Tillbaka till bakterigruvan igen då.