Jag hatar naturen

Idag har jag haft på mig en tröja som var infesterad med larver/larvlik/larvbajs- eller ägg/tomma puppor. Jag vill nu ta livet av mig, vet inte om jag kan leva med äcklet som just nu är nerpulat i -80 C frysen. Det värsta är att när jag googlade maläten kom det bara upp modebloggar och modetips och ACNEs nya heta dress ungefär. JAG VILL VETA HUR MAN UTROTAR DEM!

Update: hittade en dam över 50 hon hade alla svar (det har dom alltid)

The oh no moment

Acid 'n' Base!

En teaser inför kemi-showen! Excitement!
Den 15e april händer det!

Månadens skitliv: mitt

Finn cirka trettio fel. Ledtråd: de innebär en halv dags extra arbete.
Det måste finnas någon trollramsa man kan säga över PCRmaskinen innan man startar den, det här är ju helt godtyckligt! Någon som vet?

Månadens maskin: EVAPO MIX

Den här godingen har gruppen brevid oss dragit upp. Tyvärr hade den 30 potentiella läckor (ie funkade inte). Den står kvar i ett av ödelabben (ingen har råd att ha labb i akademiska hus flashiga lokaler, hälften av huset står tomt) och där lär den stå, i urminnes tider, till dammet lägger sig i tjocka lager och alla som jobbar här har dött.

Sweet dreams

Bakgrundsfakta: Jag jobbar med syntes av molekyler med potentiella anti-malaria egenskaper.

To the point: I gårdagens mardröm skulle jag precis påbörja mitt projekt och snackade med en läkare som skulle ha hand om malaria-studierna.
Hon: "Bla..bla..bla.. och så måste du ju infektera digsjälv med malaria, för studien pågår ju inne i din kropp...det kommer göra ont och ha ännu ej utredda sidoeffekter och förkorta ditt liv med ungefär tio år...bla...bla".
Jag: "Men det har ingen sagt till mig?! Jag trodde det räckte med ett blodprov och sådär?".
Hon: "Nej nej, såhär går det alltid till, och nu har du ju redan sagt ja till projektet så nu kan du inte dra dig ur, då kommer ingen i vetenskapsvärlden vilja jobba med dig igen".
Sen dök min handledare upp och jag grät och panikade och han var helt oförstående och bara "det här kommer bli jättebra!".
Vaknade och blev själaglad över att malaria-studierna in real life kräver noll av mitt blod.

Tror det här markerar fas två i min doktorand-ångest, innan har jag mest drömt om att jag har dragskåpet hemma och att jag spiller kvicksilver i labbet.

Out of america

Aj aj aj. Skämmigt att inte ha skrivit något på tre veckor. Jag skyller på jetlaggen.

Er kemist är nu tillbaka i fosterlandet. All in all, NYC var sweet men det är inte fy skam att vara hemma heller. Tänkte bara passa på att ge Amerika en sista släng av slander-sleven medan jag kommer ihåg.

Enligt mina källor (varav majoriteten inte var amerikaner) är amerikanska kemisters ursprung ungefär som följer:
- Amerikanska ungdomar vill inte plugga kemi, de vill få riktiga jobb och läser därför engineering, law och business.

- De losers som ändå ger sig in i naturvetenskapen får ingen vidare utbildning eftersom universitetssystemet är till för att göra dem till goda medborgare som kan lite av varje, typ kemi och filosofi.

- Få amerikaner vill/är bra nog för att doktorera i kemi. Istället är majoriteten av doktoranderna kineser, indier eller sydamerikaner.

- Av de som doktorerat i USA verkar få intresserade av att fortsätta som post docs, alltså kommer de flesta post docs från Europa (eftersom européer ser USA som vetenskapens förlovade land).

Akademins näringskedja i ett nötskal!

Science Show

Jag och kemisten har på sistone snackat om hur vi borde ha en dramatisk science show. Sen kom jag på att allt som har med biologi att göra tar minst 60 minuter så det får bli en kemishow. Sen kom vi på att allt som har med kemi att göra är giftigt, men eftersom the kemist är så smart kommer vi hitta något som inte dödar omedelbart i alla fall. Problemet nu är: vad ska vi göra? Alltså, calling out:

Hur ser den ideala kemishowen ut (förutom rök och eld)? Vill man veta vad som händer och varför, eller bara att saker ska bubbla?

Bäst förslag vinner...eppendorfrör? Eller torris kanske?

Arbetsskada: hypokondri

Idag har min labb-inducerade hypokondri rasat för fullt. Jag hade 63*10^5 neutrofiler i 5 ml blod (jag brukar ha kring 20) och mitt TLR4 uttryck var högre än på patientens. Det låg på 100 och brukar ligga på 60.

Inse faktum: jag är döende. Det bästa är att jag känner mig inte det minsta förkyld så det måste vara något riktigt allvarligt (om du ser mig på stan, spring).

Sanningens ögonblick blir imorgon när jag kör adaptorerna till TLR4- är de ur fas är det kört. Då är de igång med att förbrukas ie signalera ie farväl grymma värld.

Det finns faktiskt två personer i Lund som forskar på mossa

När Tara Moshizi var veckans internetkonsument på PSL tipsade hon om ett you tube klipp där levermossa sprutar ut sina spermier rätt upp i luften framför en hänförd publik.

Nattens dröm:

Att jag hajade till och såg på mitt schema att jag inte hade några lektioner på torsdag och blev lite glad men sen tänkte jag "Men åh, jag har ju inga schemalagda aktiviteter längre, jag har ju ett JOBB"

Idag var jag här 7:40 och trodde att jag skulle vara ensam men icke, det var packat med folk här (why!?).

nightmare on SHIT street

Imorse skulle jag upp och göra en jätteviktig grej på labbet med ett rör nyodlade bakterier och dessutom extra tidigt (vara där 7:20!) alltså vakande jag 40 tusen gånger under natten och drömde mardrömmar som:

1. Åh nej istället för att igår sätta på bakterierna i Luria broth hällde jag i 10xPBS NEJ dom kommer vara döda när jag kommer dit NEEJ

2. Flämt, åh NEJ bakterieröret sprängdes av trycket när jag centrifugerade för det var en osynlig spricka i det och nu är allt förstört!

osv

Nu har jag ätit lunch, det blev pulversoppa, MUMMA!

Intermission: labbild

Så kan ett flashigt labb och en substratavdelning se ut (i...BIOPOLIS!).

/trött människa

Dieselkaffe

INTE starkt nog.

Blev så excited av biologens förra inlägg att jag måste bifoga några kommentarer!

1.) Fick en gång (i fikarummet) höra att genomsnittet antal läsare för en svensk doktorsavhandling är sju! Och betänk då att det inkluderar opponenten, din handledare, betygskommittén (tre pers, man får ju hoppas att åtminstone två orkar läsa avhandlingen de ska betygsätta) och eventuell stackare som ska fortsätta på projektet. Det blir alltså en person kvar, antagligen din morsa.

2.) För nästan fyra år sedan arbetade jag för första gången på en riktig forskningsavdelning (ett två månaders sommarprojekt). Det var avdelningen för oorganisk kemi och den karaktäriserades av något av en macho-stämning. Aside: inget mot hur det är inom organisk kemi där kukmätning av typen "Min flash-kolonn är större än din!", "Jag stannar längre än du på kvällarna OCH jobbar helger!" är mer regel än undantag. Anyway, en viktig del av machokulturen var kaffet. Kaffet skulle vara starkt. För jävla starkt. "Det är inte kaffe och man inte kan flyta en hästsko på det" som min handledare brukade säga. Första gången jag försökte mig på att brygga kaffe gjorde jag det allvarliga misstaget att inte fylla filtret ända upp och fick syrliga kommentarer och grymtningar som tack. Needless to say vågade jag aldrig brygga kaffe mer.

SOM ATT någon kommer att läsa min avhandling (om jag hade en alltså)

Förra veckan hade jag stresspanik så jag läste massor på New Scientists Last word blog. Någon från u-landet england hade skrivit in och undrat om något visste vad det var för svart gunk som dök upp i kranar och dusch. Så var det en radda med kommentarer där folk spekulerade och sen ett ultralångt inlägg som löd ungefär: well actually, I did my PhD on this gunk och en lång föreläsning som otroligt nog INTE avlutades med ett trugande av avhandlingen (det klipptes säkert bort, "far too offensive"). Ho ho ho, jag skrattade gott och såg i min framtid hur kanske jag en dag, efter ändlösa nätter skummandes på bloggar, får användning av min avhandlings kunskap. Då ska jag fanimej tvinga mina offer att läsa den.

För övrigt har jag kaffevecka nu dvs genomlider helvetet på jorden. Jag kom på det fem i tio imorse och fick panik- det visas ingen nåd för den som glömmer sätta på kaffet och man hör hur marken skakar av naturvetarhovarna typ fem i. Jag hann dock så jag lever än, men fear not jag har 8 kaffetillfällen till att glömma bort innan veckan är slut. Det värsta är att en gång fick jag skit för att jag bryggt för STARKT kaffe! Skandal! Ett, det var inte ens starkt det var normalt och två, respekt för ditt yrke akademiker, du kan ju inte erkänna att kaffet är för starkt!

Skälet till att det blir ett långt inlägg är att internet just nu pajat på labbet. Alla är extremt upprörda.

My man Charles

(Passande bild som jag hittade genom att bild-googla darwin)

En sak till bara: BBC:s serie om Darwin är så himla fin! Det bästa är när de snackar om ryktet som går bland zoologi-professorer på UCL som säger att Grant blev mobbad i vetenskapsvärlden för att han var gay! Lyssna här.

(surt inlägg)

Ok, den här veckan står biologen för det extatiska och det exotiska medan jag bidrar med grå vardag och surhet. Hade ju precis börjat komma på fötter med projektet och tänkt jobba arslet av mig sista två veckorna och vad händer? Såklart blir jag sjuk. Har idag bevisat för migsjälv att sprängande huvudvärk, yrsel och tolkning av icke-medgörliga nmr inte är en kul kombo. Pls gud låt mig bli bättre tills imorgon.

Det enda jag orkade göra igår var att måla naglarna med ett nytt nagellack som jag köpt i budget-meckat fulton street ($2!). Det torkade löjligt fort, undrar hur? Det måste innehålla något lösningsmedel som är förbjudet i den civiliserade världen, typ diklorometan? Måste gå till botten med detta vid tillfälle.

Nej, nu måste jag lägga mig ner.

(Extatiskt inlägg)

Jag kom hem och la min biofilm i badkaret

Förra veckans naturprogramsupplysning

Precis såhär kan det se ut i verkligheten!

Jag såg ett naturprogram där Richard Attenbourgh var i en luftballong och upptäckte att fladdermössen flög tre kilometer upp för att fånga stora moln av malar som utyttjar tropiska vindar till att blåsa iväg till ett nytt ställe.

"Fyfan ingenstans får man vara ifred", tänkte jag då (ergh, hatar insekter med päls...). Fast jag är ändå lite imponerad att ett moln av små malar svävar omkring tre kilometer upp (fast varje gång jag tänker på det påminns jag om alla äckliga nackdelar med insektsmoln 3 km upp i luften).

Jag glömde visst

Jo, för det roligaste med forskarresan till Singapore var ju att forskningscentrat hette Biopolis. BIOPOLIS!!

Singapore i ett nötskal och exalterad nörd

1. Cool poster! Gjorde att man kände sig lite tropisk och våghalsig. Självklart fanns inte en mygga i hela stan för allt är så besprutat att bara de segaste djungelträden överlevt (jag såg seriöst inte en insekt under veckan där. Eller jo en blomfluga som blev uppäten av en ödla).

2. Ebolavirusets kristallstruktur (förlåt, en subenhet saknas den rymdes inte på bilden)!

3. "Åh, två döda kineser från bodiesutställningen, morbidt!" tänkte man från avstånd men sen såg man att det var färg, inte lik.

4. Bonus: en ödla (jag är faktiskt biolog ok)!

Imorgon: Jag fotar plagget från myrornas skyltfönster som ser ut som biofilm! Jag skriver ett extatiskt inlägg om hur jag ska klä ut mig till biofilm vid nästa maskeradtillfälle!

Take a chance take a chance

Så läser man att några britter har samlat ihop ett gäng wall street brokers och kollat på deras fingrar, och är ringfingret längre än pekfingret chansar de mer, stannar längre i branchen och är mer framgångsrika. Ringfinger-pekfinger skillnaden är enligt källan även en indikation på hur mycket testosteron man utsattes för i fosterstadiet, långt ringfinger=mycket testosteron.

Jag frågar mig: why? Det vill säga, finns det inget mer värt att studera?

Tillägg: Hatar testosteronrelaterad forskning. Kommer knappast ena vår planet

Happy MLK-Day!

Idag är det helgdag här i amerikat. Det är nämligen Martin Luther King Day! Jag jobbar såklart ändå, chemistry waits for no woman.

Jag har ju lyckats vara här i the US två och en halv månad utan att trashtalka amerikanerna på bloggen, men nu är det dags. Lågt kemi-värde på följande anekdot, men det scorar högt i "local colour"-katergorin (observera brittisk stavning, ha!).

Min professor (som är invandrad från sydamerika) berättade hur han i samtal med en av de andra professorerna (amerikanska) på universitetet sagt att han tyckte att det europeiska hälsovårdsystemet nog var bättre än det amerikanska. En hetsig diskussion utbröt eftersom professor 2 bara inte kunde tro att något var bättre i Europa än i USA. Till slut frågade min professor om hon varit i Europa. Det hade hon inte.
Min professor: "Obviously she thought that when you arrive at the airport i Paris, you just wave a ten-dollar-note and people will come running to treat you like a queen!"

Detta om detta.

Cosy!

Som vanligt går det skit med min ligand så jag vill ta upp något annat istället. Precis innan jul körde jag nämligen mitt allra första COSY spektrum (lite sent, jag erkänner, men bättre sent än aldrig). COSY spektrumet har inte bara det finaste namnet, det är också en för jävla smart metod. Ett vanligt NMR är en-dimensionellt men COSY är två-dimensionellt, vilket leder till att man får info inte bara om vilka olika protoner som finns i molekylen utan också vilka protoner som är grannar och "känner av varandra". This rocks!

Ville egentligen visa er mitt eget spectrum, men mjukvaran som jag redigerar det i vill inte vara med idag så jag fick sno ett från internet (mitt var mycket finare!)

Ett COSY för menthol, från www.sciencesoft.net

(Note för icke-kemister: NMR är en skitbra analysmetod som hjälper en att ta reda på vad fan det är man har kokat ihop i labbet. Oftast.)

Idag är det för övrigt så jävla kallt i NYC. Och fredag ska blir den kallaste dagen på fuck knows hur många år. Hur ska det här gå?

Laddar hårt

04:22 påbörjas min resa, imorgon "bitti". Jag har gjort noggranna förberedelser; skrivit ut en packe artiklar, samlat ihop fickminnen att lägga alla presentationer som jag förmodligen kommer att spontanbeordras att hålla, fått halsinfektion så jag mår skit. Är förbannad över halsinfektionen. Skithals. Men jag låtsas att jag åker till sanatorium med havsluft för att bota min tbc så känns det bättre.

Metro hånar mig. Dom ba "lycka till att bli frisk med jetlag ahhahahaha"

Naturvetare on the run: Singapore

Nästa onsdag åker ett gäng från labbet till Singapore i en vecka. Ingen vet varför eller vad vi ska göra där, men professorn har ett labb där.
Jag ska avlägga detaljerad rapport varje kväll (livslögn och dessutom utan laptop för min är död) om hur crazy vetenskapen är i asien!
Jag ska fota alla coola maskiner!

Först trodde jag Singapore var ett u-land men det var på 80talet så det enda kvar att göra (det är dödsstraff på allt utom hor=reducerat kulturliv) är att äta skitmycket mat, den lär vara god där. Men jag är mest peppad på att kolla live imaging mikroskopet som de tydligen har där: man kan filma celler! Jag vill filma neutrofiler som äter bakterier! Ja!

En bekant har en punkarkompis där som kan visa mig runt sa han, men jag vet inte vad ska jag se typ gator utan skräp?

Den vetenskapliga metoden

Dagens övning i den vetenskapliga metoden:

Observation: Vattenbadet till evaporatorn luktar agar-platta (= apa, för er som aldrig behövt odla bakterier).
Sannolik orsak: Bakterie infestation eftersom badet inte diskats sen Lincoln var president. Dags för en "Din mamma jobbar inte här"-lapp?

DIY: ditt eget favoritprotein

Ena halvan av vårt labb är antique. Där kan man hitta designade ekstolar, gamla viktvågar och uråldriga glasflaskor. I kemikalieskåpen finns det kvarglömda burkar sen jag vet inte när, och när jag letade efter ampicillin häromdagen hittade jag alla aminosyror. Kul! Vill äta dom men det står att man inte får.

Någon pallade inte mer

Hittade klotter på labbet igår (!!). Naturvetarklotter. Någon hade FULLSTÄNDIGT tappat kontrollen.

Post-jul tips: Giant microbes!

I Sverige må det vara helgdag men på Brooklyn College är det back to normal efter nästan två veckor utan kemi (who am I kidding, ja jag jobbade i mellandagarna). I just detta ögonblick sitter jag och försöker uppbåda entusiasm inför dagens uppgift: en skitstor flash-kolonn i diklorometan och ammoniak. Går sådär.

Julen var dock sweet. Jag är en lycklig kemist som har världens bästa bästa vän som gav mig en fantastisk present: En gosig malariaparasit! En miljon ggr större än the real deal och riktigt lik. Kolla vad söt den är! De ledsna ögonen!

Malaria - the cuddly variety

Plasmodium Falciparum - in the flesh

Kolla in www.giantmicrobes.com! Jag vill ha alla. Och man kan köpa flerpack i en petriskål! Biologen, you're gonna love this!

Blandad kompott

Detalj från labbets interiör. Pretty great.

Några snap-shots ur mitt liv på sistone:

- Hängde med en kär vän (Icke-naturvetare. Jag har i princip inga naturvetarvänner. Bara mina två smashing kollegor och den förträffliga biologen då. Väljer att inte kommentera detta faktum.) för någon vecka sen. Bland annat hade vi följande konversation.
Jag: "Jag tror inte på det här med förnyelsebara energikällor. Allt kommer ändå gå åt helvete."
Min vän: "Ibland är det svårt att veta om du ger uttryck för ditt vetenskapliga kunnande eller bara din allmänna cynism?"
Jag: "De göder varandra!"

- Det här är tredje dagen utan fungerande dragskåp (se nedan). Igår fick jag världens huvudvärk på eftermiddagen och var 100% övertygad om att jag var lösningsmedelsförgiftad och skulle dö (kemist och hypokondriker, den sämsta kombon?). Memo to self: Ammoniaken trivs bäst i dragskåpet!, Reply to self: Tell me something I don't know!

- Det har visat sig att anledningen till att vi inte får arbeta i dragskåpen är att vi inte ska utsätta arbetarna som "kontrollerar" ventilationssystemet för några ångor (känns osannolikt eftersom dragskåpen är avstängda, eller?). Alltså finns det noll omtanke för oss forskare bakom förbudet, vilket jag naivt trodde.

- Min kollega här har en student (en medelålders judisk kvinna) som bakar kakor åt honom minst en gång i veckan. Vi är alla övertygade om att hon uppvaktar honom, men han tror att hon "bara är snäll". Igår kom beviset: hjärtformade muffins! Kan det bli mer obvious?

All for now!

The final frontier

"Haha nu har vi praktiskt taget bajsat inför varann"
Rumskompisen när hon överlämnar sitt urinprov till mig för jag behöver kontroller till min formaldehyd-analys.
Bild: biokemister på McGill på 1920talet.

Tillägg: Det är jävligt pinsamt att gå omkring och be folk kissa i rör åt en för man behöver kontroller till sin studie. Jag hatar det.

Fashion attack!

<

OMFG!!!

Min professor har en Vivienne Westwood klänning som hon brukar ha på Nobelfesten! Och hur den kom i hennes ägo är "en lustig historia"!! Herregud. Min hjärna smälte ner såpass att jag i hysteri skrek "VA JAG ÄLSKAR HENNE JAG HAR EN KJOL" (eller nä inte det om kjolen men det var nära). Av något skäl susade "jag kanske får ärva den om hon dör hon har ju bara söner undrar om hon dör snart" blixtsnabbt genom skallen på mig.

Det är bara för att hon är läkare i grunden, en naturvetare skulle aldrig ha en viv dress.

/chockad biolog

Chemistry is a Mix Tape

Jag känner att bloggen behöver ett mer populärkulturellt inslag. Detta tänkte jag råda bot på genom att starta en liten serie. För ett tag sen försökte jag göra en blandskiva med kemiskt tema. Helst ville jag ha ett grundämne-tema, men det visade sig snabbt vara lite väl snävt (tydligen inspirerar inte grundämnen till stora musikaliska prestationer, can't see why?) så jag fick bredda det hela lite. Trots detta lyckades jag inte skrapa ihop så många låtar, men nu gör jag ett nytt försök här.

Då kör vi! Låt numero uno är en klassiker, och handlar faktiskt om ett grundämne (eller? vet inte vad mr cobain skulle säga om den tolkningen). You guessed it! Nirvanas Lithium!

Overprotected

(Di-tert-butyl dicarbonate gör ingen glad. Inte mig i alla fall. Bild från wikipedia)

Jaha. Nu hittade jag en artikel som visar att det här med Boc-protection tydligen är helt onödigt i syntesen av min ligand. Men åh! Där har vi två (eller är det tre?) veckor av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Memo to self: Dubbelkolla ALLTID vad handledaren säger.

Wired science-youtubeiana

Jag har fastnat helt på wired science´s videoklipp med Top 10 kemi, biologi och fysik videos. För att inte nämna det ultimata havsodjuret den frillade hajen med axlotl-gälar!
/biologen

Top 10 biologi
Top 10 kemi
Top 10 fysik

Do the ATP synthase

Ännu en överbliven spillra från min tid som biokemist: På en kurs hade vi ett grupparbete där varje grupp skulle sammanställa en presentation om ett protein (snacka om fantasilös uppgift). Min grupp blev tilldelade ATP syntas. Ett rätt kungligt protein om ni frågar mig. En av snubbarna i gruppen hittade följande video med fyra glada japaner som gör "the ATP synthase dance". Lite för nördigt till och med för mig, men håll till godo:



(snubben i mitten är tydligen gamma subenheten och de tre runt om är beta subenheter. Men var är alfa subenheterna? och delta?)

Electroclash-lab 2

Hej kemisten! Denhär fina bilden googlade jag fram från wiki som exempel på sk electroclash-färgning. Eosinet är rosa (färgar eosinophila delar av dellen dvs cytoplasman) och Haematoxylinet är blålila (färgar nukleinsyror dvs cellkärnan). Gelehallonen på bilden är röda blodkroppar, som ju saknar cellkärna. Så fina!

Färgningen har som allt annat (nästan) att göra med syra-bas skit ja du vet.

Nu- I´m all work!

/biologen

i ♥ my work

It's been a long time coming. Men nu är väntan över. Biologen gjorde det, nu gör jag det. En dag i livet som kemist, behändigt paketerad i bite-size chunks:

9:00 Tar tunnelbanan mot jobbet. Nobelpriset here I come!

9:10 Stämningsbild från tunnelbanan

10:00 Äntligen på jobbet. Damn you, metropolitan transport! Notera inredningen, inget har ändrats sen 60-talet.

12:00 Fan. Det skulle ju bara ta en timme att starta den här reaktionen. Om folk hade ställt saker där de skulle vara vill säga... För jag har ju inget bättre att göra än att leta efter rundkolvar. Bitterheten växer.

12:30 Någon sätter upp en lapp om att dragskåpen ska stängas av (se förra inlägget). Bitterheten når max.

13:30 De andra går på lunch. Men jag måste ju hålla ett öga på reaktionen. Lunch vid datorn alltså. Ger upp hoppet om nobelpriset och surfar på e-bay.

14:30 Kollar till reaktionen. Den ser glad ut. Kanske kommer uppnå något idag ändå?

16:00 Får ångest över hur länge jag hängde på e-bay och gör lite TLC.

18:00 Analyserar gårdagens reaktion med NMR. Wtf? Såhär skulle det ju inte se ut? Vad är det jag har syntat egentligen?

19:00 Har de andra doktoranderna gått hem? Nähä. Stannar väl lite till då. Banan-paus!

20:00 Skulle ju renat och kristalliserat produkten från reaktionen idag också... Fuck this shit. Hejdå labbet!

chemistry phds die younger

Idag dök det mystiskt upp anslag på alla lab-dörrar. Det var ett health and safety notice om att alla dragskåp kommer vara avstängda 16-28 december för maintenance! Vad fan! Ännu ett tecken på hur teknisk och administrativ personal tror att vi forskare (läs: vi doktorander) inte jobbar när det inte är termin. Hur kan det ta två jävla veckor att kontrollera dragskåpen? Om man gör det ett dragskåp i taget borde det ta typ 20 minuter? Lappen avslutas med uppmaningen "Do not work in fume hoods during this time!" (= jobba inte alls om man är synteskemist).
Jag stormade skitsur in till min spanska kollega och frågade om det var ett skämt or what. Hans respons: "Well, in theory, we cannot work in the fume hoods" (rycker på axlarna). Alltså, business as usual, vi fortsätter jobba fastän labbet kommer fyllas av en härlig blandning av giftiga, cancerogena och om inte annat illaluktande gaser. Grattis!